Mindre än ett halvår efter att Crosby, Stills, Nash & Youngs LP Déjà vu släppts började soloplattorna komma och först ut blev Neil Young med After the goldrush.
Det här är Neil Youngs tredje solo-LP. Den skiljer sig från sina föregångare genom att man här börjar ana hans intresse för countrymusik, inte minst genom hans tolkning av Don Gibsons klassiker Oh lonesome me. Han framför den dock på ett sätt som skiljer sig markant från andra och tidigare tolkningar.
After the goldrush är till stor del akustisk med sparsamt gitarr- eller pianokomp. Ett par rockare finns det i alla fall med. Southern man och When you dance, I can really love har i alla fall rätt mycket musikaliskt gemensamt med Down by the river och Cowgirl in the sand från föregående plattan Everybody knows this is nowhere. Annars är det ganska sparsmakat och lite laid-back-attityd som karaktäriserar den här skivan.
Jag vill minnas att jag var lite tveksam till den här skivan när den kom ut. Jag hade föregående platta i färskt minne. Ganska snart hade den ändå bitit sig fast i medvetandet och den blev en självklar och frekvent gäst på skivtallriken. Den fortfarande med relativt jämna mellanrum.
Mycket har redan skrivits om den här skivan och åsikterna går i viss mån isär så jag stannar här. Skulle det vara så att du inte hört den ännu säger jag bara: Vänta inte längre!
Den finns på Spotify och även i sin helhet på YouTube så det finns ingen anledning att tveka eller smita undan.
Bäst gör den sig förstås på LP!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar