söndag 28 maj 2017

Osäkra nöjen


Mary Coughlan - Uncertain pleasures (1990)

Mary Coughlan är nog mest känd hemma på Irland men har uppmärksammats av en och annan även utanför den gröna ön. När hon spelade på Lydmar för några år sedan var det i alla fall en del av publiken som kände till henne, och uppskattade vad de (vi) hörde och såg.


Bakgrund: hoppade av skolan, droger, mentalsjukhus, stack till London, gifte sig och fick tre barn, skilde sig, mannen fick vårdnad om barnen, flyttade tillbaka till Irland och började sjunga på pubar ... upptäcktes och fick spela in ett album som sålde bra.


Framgångssaga ... på sätt och vis, men framgångarna följdes av motgångar. Hon dumpades av sitt första skivbolag men fick kontrakt med ett nytt och spelade in detta album med en blandning av nykomponerad musik och covers.
Hon har sedan dess spelat in en rad skivor, bland annat en med Billie Holiday-låtar. Det är främst jazz som är hennes repertoar.


Whiskey och piller som njutning, som medicin eller som flykt är riskfyllt. Det har Mary personlig erfarenhet av. Det är även ämnet i två av skivans bästa spår; "Whiskey didn't kill the pain" och "Mother's little helper". Den senare en mycket egen tolkning av en Rolling Stones-singel.

Länkar:
Whiskey didn't kill the pain ... https://www.youtube.com/watch?v=zE6Q96TGyuI
Mother's little helper ... https://www.youtube.com/watch?v=Thxli1BdbsM


lördag 13 maj 2017

Mistlur

Sailor - Sailor (1974)

Ett eget uppfunnet instrument "The Nickelodeon", (bestående av piano, synthesiser och klockspel) tar ett stort utrymme i ljudbilden, men här finns även andra ovanliga instrument om man tänker på popmusik. Vad sägs om charango, arpo jarocha och marimba som exempel? Det som låter som en bastuba vet jag inte var det kommer ifrån.


Det självbetitlade debutalbumet från Sailor består av låtar skrivna av Georg Kajanus (född i Norge) och om man bortser från de två inledande låtarna "Traffic jam" och "Blue desert" kan man kalla den här för ett temaalbum om sjömän och deras förehavanden då de befinner sig i hamn, på barer och hos kvinnor (prostituerade). "Romantiserat", mytiskt och sunkigt.


Om man bortser från temat så är det en trevlig platta att lyssna på. Temadelen inleds av titellåen, tillika namnet på bandet, "Sailor", med vad som låter om en mistlur. Vad som framkallar ljudet vet jag inte, men förmodligen kommer det ifrån det egenkonstruerade instrumentet "The Nickelodeon". Rätta mig om jag har fel.
Man kan beskriva det som kabaré- eller cirkusmusik med en touch av chanson. När jag hör "Let's go to town" kan jag dock inte låta bli att tänka på samtida Sparks. 

Sailor hade några framgångsrika år och levererade några plattor i samma stil efter denna, men upplöstes 1978. Gruppen har återuppstått i lite olika skepnader sedan dess men har inte gjort något större intryck, vad jag vet.

Plattor med Sailor går att finna i de flesta andrahandsbutiker till ett mycket fördelaktigt pris, så den som blir lite nyfiken efter att ha läst detta har stor chans att hitta ett eget exemplar av skivan. Hittar man en samlingsskiva får man dessutom hitsen från de efterföljande skivorna också.

Länkar:
Sailor's night on the town ... https://www.youtube.com/watch?v=iDtEjWeM52I