Sad songs (say so much)

Latin Quarter - Modern times (1985)

Ljudmässigt är det till största delen en typisk mittenav80talet-platta. Mycket syntar med andra ord. Den här plattan har dock andra kvaliteter som gör att den fortfarande med behållning går att lyssna på. Latin Quarter har något de vill säga och som fortfarande har relevans idag. Det är kanske ingen tillfällighet att den inte fick så många spelningar i radion då det begav sig.

Både Yona Dunsford och Steve Skaith har en lite sorgsna röster. Musiken ger bitvis också ett sorgset intryck liksom en del av texterna. "I'm hearing only bad news on Radio Africa, hearing only sad news from Radio Africa" är ett exempel. 

Sorgliga teman som apartheid, svält, orättvisor och annat förtryck präglar innehållet. På åttiotalet fanns det ändå en viss tro på att kunna förändra världen till det bättre. Live Aid och liknande må ha varit tillfälliga engagemang men gav lite hopp. Åtminstone då.

Blicken vänder sig även mot USA som i "America for beginners". Vid den här tiden var Ronald Reagan president med allt vad det innebar men det får nog ändå ses som en västanvind mot vad som skulle komma drygt trettio år senare. 

Nu är det ett år sedan försöket till statskupp utspelade sig vid Capitolium men mycket tyder på att det inte går att andas ut ännu. Joe Beiden har svagt stöd och kan inte genomdriva alla de reformer han avsett och till det kommer pandemin som på många sätt förstärker motsättningarna. Det gäller förstås inte bara USA.

Minnet kanske sviker men jag vill minnas att jag hörde någon av låtarna i Eldorado eller något annat program av Kjell Alinge. Ljudbilden passar väl in bland "Stjärnornas musik" så mitt minne är nog i det här fallet att lita på.

Hemma i Storbritannien fick de bara en mindre hit med Radio Africa och LP:n sålde tyvärr dåligt. Det gick dock lite bättre i Tyskland och Sverige där den tog sig upp på försäljningslistans topp 20. Här/där begrep man inte texterna tillräckligt bra för att dra sig undan. Eller gjorde vi/de det?

Rubriken har alltså ingenting att göra med en Elton John-låt med samma namn. Jag tyckte bara att den passade.

Länkar:

Radio Africa

No rope as long as time

America for beginners
Eddie

Så blir du en rockstjärna

The Byrds - Younger than yesterday (1967)

Skivan har kommit i min ägo först på senare tid. När den var ny hade jag begränsade möjligheter att inhandla LP-skivor. Dock hade en av mina äldre systrar den goda smaken att tillsammans med sina vänner ge varandra skivor i födelsedagspresent och på så sätt var den här på tillfälligt besök hemma hos oss. Sedan dess har det varit en av mina favoritskivor.

Jag spinner vidare på Bob Dylan-kopplingar. Byrds slog ju igenom med Mr Tambourine man skriven av Bob Dylan. På första LP:n hade The Byrds ytterligare tre Dylanlåtar med och på uppföljaren Turn Turn Turn hade de två till. Tredje LP:n Fifth dimension saknade dock Dylanlåtar men på nummer fyra, som det här inlägget ska handla om plockade de upp My back Pages från Another side of Bob Dylan (1964).

Även om My back pages är en av mina favoritlåtar på den här LP:n är det inte Bob Dylan som det ska handla om. The Byrds hade ju egna utmärkta låtskrivare själva. David Crosby förstås, Chris Hillman och även ledargestalten Jim (Roger) McGuinn. McGuinn är också den som varit konstant genom alla The Byrds olika konstellationer genom åren fram till och med den tillfälliga återföreningen av originaluppsättningen 1973.

"So you want to be a rock´n´roll star - just get an electric guitar and then learn how to play". Och tajta byxor förstås. Det lät ju enkelt. För somliga räckte det ... kanske (för ett tag). The Byrds hade dock betydligt mer än detta. Talang. Förutom att göra något eget av exempelvis Dylanlåtar hade de också förmågan att skriva egna låtar som hade något att komma med. 

På Everybody has been burned och Mind gardens får man exempelvis en försmak av vad David Crosby skulle låta oss höra senare och i Time between kryper Chris Hillmans förkärlek för countrymusik fram. 

Det finns bara ett relativt svagt spår på plattan. Låten CTA-102 (som börjar bra) var lite kul då plattan var ny men numer är den bara en irriterande inflikning på sida ett som jag nu gärna avstår ifrån.

Titeln på skivan är gissningsvis baserad på en del av texten till skivans Dylanlåt My back Pages. "I was so much older then, I'm younger than that now". Vad som menas med texten har jag däremot ingen aning om. En tanke hos mig är att gårdagens vanor och bekymmer har lämnats därhän och i nuet är man åter ung och fräsch. Det skulle man ju önska sig.

Nytt år ...

Favoritlåt nr 2: Have you seen her face av Chris Hillman.

Här är en länk till hela plattan:

Younger than yesterday