torsdag 30 april 2015

Yes we can

Pointer Sisters - Pointer Sisters (1973)

The Pointer Sisters första LP är en splittrad historia. Det är både bra och mindre bra, beroende på hur man förhåller sig till omväxling och sitt öppna sinne.
Jag har inte hört de singlar de släppte innan den här plattan släpptes så jag kan inte spekulera i hur de kom fram till konceptet för debut-LP:n.
I mitt tycke är den här LP:n helt enkelt strålande!

 
Det är en salig blandning av musikstilar. Första låten "Yes we can can" är skriven av Allen Toussaint vilket betyder New Orleans-sväng som fungerade utmärkt på diskoteken vi den här tiden.
 
Det var ändå inte det som fick mig att fastna för dessa damer. Jag hade också fått smak på jazz vid den här tiden och det var ur den synvinkeln som mitt intresse var fokuserat på The Pointer Sisters.
 
Omslaget signalerar 40-tal snarare än 70-tal men innehållet är tidlöst. Låt nummer två, "Coldburst", har ett furiöst tempo som inte lämpar sig för alla sinnesstämningar men visar upp systrarnas utsökta vokala koordination. Jag älskar det!
 
Systrarna själva har också blandat sig i låtskrivandet. "Jada" och "Sugar" är två coolt jazziga godbitar. "Old songs" är en kärleksförklaring till gamla favoritsånger.
 
Allt är egentligen värt att nämna på den här skivan men jag stannar här.


Det finns en del paralleller till ett annat gäng som dök upp vid samma tid, nämligen  The Manhattan Transfer. De hade också förkärleken för jazz och vokala utsvävningar. Manhattan Transfer fortsatte på samma bana. Det gjorde tyvärr inte Pointer Sisters (efter några plattor).

 
 
Efter några plattor bytte systrarna stil och hamnade tyvärr i skvaldiskofacket. Det är egentligen inget fel på "Neutron dance", men ... yes, de kunde mycket bättre än så.
 
Länkar:
 
 
 



tisdag 14 april 2015

Svart eller vitt

Tony Joe White - Black and White (1968, eller 1969 som det står på mitt omslag)

Enligt texten på skivomslaget var det tack vare reaktionerna efter att en fransk radiostation spelat "Soul Fransisco" som Tony Joe White fick uppmärksamhet och möjlighet att spela in ett album.
Det hade jag ingen aning om, men med "Polk salad Annie" blev både jag och många fler medvetna om Tony Joe Whites existens.

 

Polk salad Annie må vara mest känd, men skivans starkaste låt är öppningsspåret "Willie and Laura Mae Jones", som handlar om hur vänskap kan förgås på grund av fattigdom och ra sism.
Skivans första sida är bäst och består av låtar skrivna av Tony Joe själv, varav även "Aspen Colorado" är väl värd att nämnas.
Den som hört Tony Joe White vet hur det låter. Redan på denna, hans första LP, har ha hittat sitt specifika sound. Swamp rock. Memphis och New Orleans. Till den som inte hört honom skulle jag säga att han låter lite som Creedence Clearwater Revival, fast lite hårdare, funkigare och mer blås.


Sida två är betydligt svagare även om jag med tiden har blivit något mer överseende i min bedömning. När det begav sig avfärdade jag bryskt "Little green apples", "Wichita lineman" och "Look of love" som skval, utfyllnad och eftergift för att tillfredsställa dem som ville ha ytterligare en medioker smörsångare.

Producent för skivan är Billy Swan, som är mest känd för "I can help" som var en stor hit 1974

Länkar:
Willie and Laura Mae Jones ... https://www.youtube.com/watch?v=fywLRH0cYPA
Soul Fransisco ... https://www.youtube.com/watch?v=7wXJzM-Mq98
Aspen Colorado ... https://www.youtube.com/watch?v=rKXDIiPvMfw
Polk salad Annie ... https://www.youtube.com/watch?v=7re4D15-Aaw
Billy Swan - I can help ... https://www.youtube.com/watch?v=elPwtbHmOJ4