lördag 30 juli 2022

Muswell Hillbillies

The Kinks - Muswell Hillbillies (1971)

I slutet av förra året fyllde det här albumet 50 år men först nu i höst kommer en jubileumsutgåva att släppas. För min del kommer jag med största sannolikhet att nöja mig med mitt gamla exemplar. Omslaget är visserligen lite skamfilat men själva skivan är i fint skick. Jag inväntar vad ljudnördarna på Youtube har att säga om remastringen innan jag överväger köp.


Det är deras 10:e album men det första att ges ut på skivbolaget RCA. Om skivbolagsbytet har med saken att göra, eller ej, men någon försäljningsframgång blev det inte. Kritikerna var positiva men skivköparna likgiltiga. Den tog sig inte ens in på listan hemma i Storbritannien. 
Den tog sig heller inte in i mitt arkiv till att börja med, men jag kom på bättre tankar så småningom. Det exemplar jag har är en Dynaflex-variant från USA.  


Muswell Hillbillies har med tiden fått mer uppmärksamhet och anses av många som ett av deras bästa album, om man bortser från deras 60-talsplattor. För mig, som framför allt älskade deras singlar och länge bara hade ett samlingsalbum på 60-talet, blev den här plattan en start för att också ta till mig hela album med The Kinks. Endast 20th Century Man släpptes som singel och det var också den som öppnade mina öron för plattan. I en bättre värld hade flera av låtarna släppts på singel och blivit stora hits. Så blev det tyvärr inte. Holiday, Have a Cuppa Tea och Alcohol vore bra kandidater, för att ta några exempel.
Numer när jag hör Alcohol kommer jag alltid att tänka på Lars Demian. Tvärt om var det när jag hörde Lars Demian för första gången. Då tänkte jag förstås på The Kinks och låten Alcohol. Det har mer med instrumenteringen att göra snarare än Lars låt med samma namn.


Muswell Hill är området i norra London där bröderna Ray och Dave Davies växte upp och där de bildade The Kinks. Det är också där karaktärerna finns som binder samman låtarna till skivans "koncept". Muswell Hill är inget lyxområde och gemensamt för de boende där att de längtar någon annan plats. Han som har turen att få åka på semester trots att vattnet påminner om avlopp, luften är så dålig att den knappt går att andas och med sand i den sönderbrända huden ändå tycker att det är bättre än att vara hemma. Vi har den paranoida schizofrene mannen som inte vågar gå ut. Alkoholisten. Vi har kvinnan som drömmer sig bort till Oklahoma USA. Med flera. Men Have a Cuppa Tea. Det botar allt från sömnlöshet till gulsot och vatten i knäna.
Låten Oklahoma USA har Ray Davies på senare tid återupplivat på albumet Americana, Act 2.

Nu kommer det alltså en jubileumsutgåva av plattan tillsammans med efterföljaren Everybody´s in Show-Biz, ett dubbelalbum som består av en studioplatta och en live-dito från turnén de gjorde vid tiden. Även den har jag i gott skick så det är tveksamt om det blir ett nytt exemplar. Vi får se vad nästa lottorad har att säga i ärendet.

Länkar:




måndag 25 juli 2022

Saxat

Scissor Sisters - Scissor Sisters (2004)

Första gången jag hörde Take your mama tänkte jag att det kunde vara en singelbaksida från tidigt 70-tal med Elton John som jag hade missat. Så var det ju inte. Det är i sig annars ett ganska gott betyg. 
Nu var det dock bara det intryck jag fick gällande den första kontakten med det här. Så fel man kan ha ibland. Det visade sig i stället vara ett nytt band som jag inte hade hört talas om tidigare. Nya bekantskaper är ofta trevliga. Så var det den här gången.


Förutom Take your mama för även låten Mary ankarna till Elton John men annars handlar det till stor del om dansmusik. Det är å andra sidan inte mitt favoritområde men jag kan ändå ryckas med av drivet i låtarna trots att mina dancing days med god marginal är passerade till historien.
Scissor Sisters är (var?) ett amerikanskt band vars image, estetik och attityd nog får anses lika viktiga som musiken i sig. Det är förstås inte så originellt egentligen och helt OK för min del. Och ett knippe riktigt bra låtar har de att erbjuda.


I mittuppslaget poserar de uppställda ungefär på samma sätt som Roxy Music i mittuppslaget på deras andra platta For your pleasure. En hyllning, gissar jag. Musikmässigt är kopplingar till tidiga Roxy Music i mina öron i princip obefintliga. Då ligger till exempel Bee Gees, delvis, närmare till hands. Det beror väl mest på falsettsången i vissa låtar. Och lite Elton John då, förstås. Men även om de gör en version av Comfortably numb låter de dock aldrig som Pink Floyd.


Det är det enda albumet jag har med Scissor Sisters. Jag gillade plattan men mitt intresse svalande av någon anledning ganska snabbt. De gjorde några plattor till. Den senaste släpptes 2012. I ärlighetens namn har jag bara hört denna, deras första, ordentligt. Det är kanske dags att uppdatera sig. Jag vet inte om de fortfarande är aktiva som band. På skivfronten dock intet nytt.
Grundarna Scott Hoffman alias Babydaddy och Jake Shears är i alla fall fortfarande aktiva inom musikbranschen även om gruppen Scissor Sisters verkar vara historia.
 
Länkar:


måndag 11 juli 2022

Manu Chao

Manu Chao - Clandestino (1998)

Mano Negra var bandet han hade innan han blev soloartist och det här är hans första soloplatta. Hans fullständiga namn är José-Manuel Thomas Arthur Chao Ortega och är uppvuxen i Frankrike dit hans spanska föräldrar flytt undan Francos diktatur. Det flesta låtarna sjungs på spanska men en del framförs på franska, engelska eller portugisiska.


Det är inte bara språken som blandas. Musikaliskt är det en blandning av musikstilar som rock, reggae, ska, afro och diverse latinska influenser. Världsmusik.
Musiken är också inspelad i olika delar av världen. Manu Chao är till stor del en enmansorkester och spelar in i Estudio Clandestino, vilken är hans laptop som han har med sig när han reser. Där samlar han in ljud, röster och annat som han sedan använder i låtarna. Collage.


Collage präglar också skivomslaget. Man kan faktiskt få en känsla av vilken musik som plattan innehåller bara genom att titta på omslaget. En mix av världens rytmer. Det är intensivt, det svänger, det är roligt, det är upplyftande. Det är bra!


Mest kända låten är Bongo Bong är en omarbetning av Mano Negras låt King of Bongo. Delar av den återkommer även i andra låtar. Titellåten Clandestino tillhör också en av höjdpunkterna på plattan. Den sammanfattar på något sätt han filosofi.
Mest känd är han i Frankrike med omnejd men nämnda låtar har letat sig ut i ett större område, till och med till Sverige.