onsdag 31 december 2014

Bästa köp 2014

Ghost - Infestissumam (2013)

Som vanligt har jag köpt ett antal skivor även detta år. Både gammalt och nytt. Av de nyare är t ex "Croz" med "David Crosby" och "Give my love to London" med "Marianne Faithfull" värda att nämnas.

Årets bästa köp blir ändå denna. Jo, den släpptes föregående år men jag upptäckte och köpte den först det här året 2014. Trots tidig försäkran om dess storhet från trovärdiga (Janne, Markus och Malin) musikfränder var jag länge avvaktande. Till slut kapitulerade jag.


Skivan inleds med något som liknar en besvärjelse, eller kanske hyllning till "The evil spirit (spiritus malum)". Det är länge sedan jag läste latin och minnet sviker säkert, men efterföljande "Per aspera ad inferi" gissar jag är en "glimt" till mer kända "Per aspera ad astra" som betyder något i stil med att sikta mot stjärnorna. Inferi är då motsatsen.  

 

Därefter kommer "Secular haze" ... cirkusmusik, glättigt om man inte lyssnar på texterna.
Allvarligt talat bryr jag mig inte om att det är mycket satan och sånt. Viktigast är att det är bra musik. Men det finns gränser.

Första sida avslutas med "Ghuleh/Zombie Queen" som jag skrivit om i andra sammanhang på http://bengtchi.blogspot.se/
Sida två inleds med "Year zero" och likt sida ett med en besvärjelse. Jag ska inte citera den här. Det är både hård rock och, faktiskt, pop. Det är nog ingen tillfällighet att Ghost gjort cover på ABBA (I'm a marionette) och Beatles (Here comes the sun).

Det är en mycket bra LP. Det tog mig tid att hitta fram, men nu tillhör den en av favoriterna.


Länk till hela plattan ... https://www.youtube.com/watch?v=iFhqCXl5jb0



tisdag 30 december 2014

Innan stjärnan tändes

Elton John - Empty sky (1969)

Reginald Dwight tyckte nog att hans stjärna saknades på pop- och rockhimlen när han gav ut sitt första album som Elton John. Så blev det inte. Den här första LP:n hade inte tillräcklig lyskraft och den förväntade stjärnstatusen fick vänta en aning.


Det börjar bra. Titellåten är stark med ett bra driv som vi kan känna igen från Eltons senare skivor. Därefter kommer ingenting. Med lite välvilja kan jag lyfta fram "Skyline pigeon" som här mest är att betrakta som en demo för B-sidan till singeln "Daniel" som släpptes några år senare.


Det var ingen rusning efter plattan när den kom och jag, liksom en del andra, skaffade plattan lite senare när Elton slagit igenom och vi inbillade oss att vi missat något.


Det mesta av den här plattan har med all rätt fallit i glömska. Det finns några tecken på att fortsättningen skulle kunna bli bra och så här i efterhand går det att med god vilja skönja frön till vad som skulle komma de närmast följande åren.

Plattan avslutas med en "medley" av alla låtar från plattan som ett desperat försök att påminna lyssnaren om skivans innehåll. Det hjälper förstås inte.

Länk till titelspåret "Empty sky" ... https://www.youtube.com/watch?v=K6l9lIq7xyo


fredag 26 december 2014

Time is on my side

The Rolling Stones - No 2 (1964)

Femtio år gammal. På mitt skivomslag står det 1964, men på Stones egen webbsida står det att skivan gavs ut i januari 1965. Det spelar ingen roll vem som har rätt. I USA gavs Stones andra LP ut i slutet av 1964 med samma omslagsbild, men delvis andra låtar, och med titeln "12x5".

Det här är en direkt fortsättning på debutplattan. Covers och några egna låtar av Jagger/Richard. Mindre än ett år efter deras fösta LP är väl denna inte lika sensationell och tyvärr lite bortglömd, förmodligen med anledning av vad de kom att ge ut senare.


Bland coverlåtarna finns inte helt oväntat en av Chuck Berry, nämligen "You can't Catch me". Här finns också "Everybody needs somebody to love" som första spår på skivan. Det är en låt av Jerry Wexler, Bert Burns och Solomon Burke. Burke hade själv spelat in och haft en hit med låten en kort tid innan.


Tre egna låtar av Jagger/Richard har de med. Skivans första sida avslutas med "What a shame" och "Grown up wrong" och på sida två finns "Off the hook", den senare B-sida till "Little red rooster" som dock inte är med. Den var ju A-sida på en singel. Av dessa tre egna låtar är "What a shame" min favorit. Den var med på en svensk EP där "The last time" var huvudspåret. Det var också en av mina allra första Stonesplattor.

 


På den här LP:n finns också "Time is on my side", som även den finns utgiven på en svensk EP.



Länk till "What a shame" ... https://www.youtube.com/watch?v=4XVTBJ3Olk0


onsdag 24 december 2014

It must be Santa

Bob Dylan - Christmas in the heart (2009)

Först tog jag det som ett skämt när jag hörde att Bob Dylan skulle ge ut en julskiva. Sedan tänkte jag att de skulle vara kul med nya jullåtar. När det visade sig vara de gamla vanliga nötta låtarna avvisade jag det hela som ett dåligt skämt ... ända tills jag hörde, och såg videon till, "Must be Santa". Då blev jag ändå lite nyfiken.


En första genomlyssning gjorde dock inget större intryck och skivan fick bli stående.
Jag är ingen stor fan av jul eller julmusik, med undantag för, till exempel, Ebba Grön och Anders F Rönnblom, men eftersom det är den tiden på året igen tänkte jag att jag kunde ge Bobs julskiva en ny chans. Det var trots allt en ganska bra idé. Den fick ett par lyssningar till och, faktiskt, är den inte så dum.


Det är förstås ingenting som når upp till nivån för "Must be Santa", men han gör låtarna rätt bra och delvis på ett eget sätt. Mycket beror förstås på rösten, men också att arrangemangen är relativt "ojuliga" med ganska få bjällror. Några änglakörer förstör tyvärr en del av ljudbilden.
Det är mycket 40- och 50-talskänsla. Swing i stället för pop. Det gillar jag.


Nu kommer skivan åter att ställas på undantag. Kanske kommer den fram om ett år igen. Inte tidigare, i alla fall.
Förutom "Must be Santa" går det att lyssna på "The christmas blues", "The christmas song" och "Christmas Island".

Länk till "Must be Santa" https://www.youtube.com/watch?v=a8qE6WQmNus


söndag 7 december 2014

Just a little bit of magic

Poco - Pickin' up the pieces (1969)

När Buffalo Springfield splittrades hamnade två av bitarna efter ett tag i Crosby Stills Nash & Young. Det känner nästan alla till. Två av de övriga bitarna, Richie Furay och Jim Messina, bildade Poco. Det känner tyvärr inte lika många till.

 
"There's just a Little bit of magic in the country Music we're singin'. So let's begin". Det är första raderna i titellåten som inleder sida två, och visst är det bitvis country som Poco spelar. Det är också pop med lite psychedeliska inslag.

Jag hade inte koll på Poco från början, utan lade, förmodligen, märke till gruppen via någon av CBS samlingsplattor från den tiden. Det var kanske Together eller Fill your head with rock. Det kan också ha varit en fråga om att plocka upp bitarna, eller utforska CSN&Y och deras släktträd. Minnet sviker på den punkten.


Mitt minne ville påskina att jag hade den här LP:n ganska tidigt, men noteringen på omslaget visar att den är köpt 24 april 1974. Det betyder också att det inte är den första Poco-LP som jag köpte. Mer om det an annan gång.

När jag kom på att jag ville lyssna på den här skivan ingen för första gången på många år, slog det mig att jag glömt de flesta av låtarna. Det är kanske lika bra. Problemet är att det bara är lite av magi. Det är bitvis väldigt bra, och plockar man upp de bitarna finns magin där.


Här är de magiska bitarna:
Grand junction - https://www.youtube.com/watch?v=piCcozkmMFI
Just in case it happens, yes indeed - https://www.youtube.com/watch?v=7D9XtzX4HWs
Consequently, so long - https://www.youtube.com/watch?v=RRNuu86gZsQ