söndag 16 april 2017

Grymt intro

Lou Reed - Rock 'n' roll animal (1974)

Efter den nedtonade "Berlin" kan man lugnt påstå att överraskningen blev stor när "Rock n roll animal" kom som uppföljare. Kontrast är bara förnamnet.


Med den relativa framgången som soloartist kan det tyckas lite märkligt att skivan består av övervägande Velvet Underground-låtar. Inget från "Transformer" och endast en låt från Berlin-plattan.
Inget fel i det då storheten i Velvet Underground ännu inte hade nått ut till den "stora massan" och förståelsen för det inflytande som det och de skulle ha över den fortsatta rockhistorien.
De som upptäckt Lou Reed genom Transformer (och David Bowie) må ha ifrågasatt fortsatt bekantskap här medan andra fick en adrenalinkick värd namnet. Tvära kast hörde väl tiden till.


"Sweet Jane", "Heroin", "White light/White heat" och "Rock ´n´roll" får här en make-over tack vare två eminenta gitarrister vid namn Richard Wagner (ingen relation) och Steve Hunter. Det gör plattan till en älskling för dem som gillar gitarrdueller. Mycket smakfullt i mina öron men man får absolut inte missa basisten Prakash John som fulländar inramningen.


Det hela börjar med ett drygt 3 minuter långt intro som övergår i "Sweet Jane". Här sätts tonen för plattan som fått det passande namnet "Rock n roll animal"

I den här länken får man ett par extra låtar inklämda mellan sida 1 och 2 som inte är med på LP:n ("How do you think it feels" och "Caroline says 1", båda från Berlin-plattan).