måndag 31 december 2018

Nyårslöfte

Jag har varit mycket sparsam med inlägg under året, tyvärr. Flera utkast till inlägg finns att utveckla och mitt nyårslöfte är att bli mer produktiv under 2019 än jag varit under året som gått. Vi får se om jag kan hålla det löftet.
En del inköp har det blivit under året vilket kan följas i "Nytt i skivarkivet" och en ganska säker gissning är att arkivet kommer att utökas även under det kommande året.
2018 blev i mina öron veteranernas år och höjdarna är följande:
Joan Baez - Whistle down the wind (efterlängtad)
David Crosby - Here if you listen (föga överraskande)
Paul McCartney - Egypt station (glatt överraskande)
Cat Stevens - The laughing apple (jo, faktiskt)

Gott nytt skivår önskar jag er alla!

söndag 8 juli 2018

Se dig i spegeln, pojk!

The Who - Tommy (1969)

För att vara ett av de mest inflytelserika banden från 60-talet levererade The Who förhållandevis få LP-skivor under detta sprudlande årtionde. I dagens mått är förstås fyra plattar, varav en dubbel, på fyra år verkligen inte så illa. (Rolling Stones och Beatles är givetvis överjordiska undantag i sammanhanget.)

En försmak om vad som skulle komma på fjärde plattan "Tommy" fick man redan på föregångaren "The Who Sell out" från 1967. I sista låten (på slutet) "Rael" finner man nämligen ett tema som sedan återkommer i olika former på "Tommy". Även om det uppenbarligen redan fanns idéer för vad som var på gång är det imponerande att det bara tog drygt ett år att följa upp "Sell out" med detta dubbelalbum.

Jag vet inte om de flesta blev lockade eller avskräckta av att detta kallades för en opera, men för min del hade det marginell betydelse. "Overture" är dock en bra inledning oavsett hur fortsättningen sedan ter sig. Det är i alla fall inga arior som följer och även om Roger Daltry har en imponerande stämma är inte opera det första jag tänker på när jag hör honom höja rösten.

Den instrumentala overtyren skvallrar om, som det ska, lite av de teman och tongångar som ska följa i resten av operan. Långa instrumentala "Underture" tar vid där "Overture" startade och blir en slags mellanakt till den fortsatta "historien". I akt två finner man "Pinball wizard" som även blev albumets hitlåt. Sist kommer "We're not gonna take it" som är en värdig avslutning som övergår i och även sätter ord till ett par av de återkommande teman på albumet. "See me, hear me, touch me ... heal me" och "Listening to you ... I get the story".


Som i många andra operor ska man inte fästa allt för stor vikt vid historien. Efter en traumatisk händelse blir Tommy döv, stum och blind. Trots detta blir han så småningom en hejare på flipperspel. En läkare diagnostiserar Tommys döv-, stum- och blindhet som psykosomatiska problem och ordinerar honom att se sig i spegeln (Go to the mirror boy). Det gör han till den grad att mamman får spel och slår sönder spegeln (Smash the mirror). Det låser upp Tommys blockeringar och sedan blir han popstjärna och kultledare tills han till slut stöter på motstånd från sina följare. "We're not gonna take it!"
Skum "historia", men bra musik!

Länkar:
Go to the mirror! ... https://www.youtube.com/watch?v=wPzY30v9mtg&index=14&list=PLmM6ydeRTm-TqNZeB-S2JghvuAyp1g7zp
Christmas ... https://www.youtube.com/watch?v=7BWiYJ3yykw&index=7&list=PLmM6ydeRTm-TqNZeB-S2JghvuAyp1g7zp
Smash the mirror ... https://www.youtube.com/watch?v=mexcOJOnxpU&list=PLmM6ydeRTm-TqNZeB-S2JghvuAyp1g7zp&index=16
Rael ... https://www.youtube.com/watch?v=5VnrLRo3Luo
Naturligtvis ska man helst höra skivan i sin helhet!!!
https://www.youtube.com/watch?v=MKdusyjiuvY&list=PLBDDC70B0CEC14AF1
En filmversion finns det också ... https://www.youtube.com/watch?v=L-hkQn_9CYs

söndag 24 juni 2018

Abraxas

Santana - Abraxas (1970)

Abraxas är uppföljaren till Santanas exeptionella debutalbum som öppnade mångas öron för latininfluenser i rockmusiken. De flesta fick dock upp ögonen först efter att filmen Woodstock visats på biografer runt om i Sverige, och världen. Då var det redan dags för uppföljaren Abraxas, vilken också blev det stora kommersiella genombrottet för Santana. Ser man på Wikipedia kom plattan inte upp på försäljningslistan i Sverige, men det är fel. Kvällstoppen som speglade skivförsäljningen i Sverigen säger något annat. Den 1 december 1970 låg faktiskt Abraxas på första plats på försäljningslistan!


En del av framgången med Abraxas får tillskrivas deras cover av Fleetwood Macs blygsamma hit Black magic woman. Med Santana fick låten dock stor uppmärksamhet och gav Santana gruppens första stora singelhit.


Singeln i all ära, men på LP:n är den ihopkopplad med Gypsy queen, vilket ger plattan ett verkligt lyft som håller hela vägen ända fram till till sista tonen.
Ska jag framhålla några speciella låtar får det bli Oye como vaSe a cabo och Samba pa ti.

Kuriosa: Santana fick många att vilja lära sig spela conga. Vid den här tiden bodde ingen mindre än Sabu Martinez i mina dåtida hemtrakter och vi var ett gäng som gick en conga-kurs under hans ledning. Jag lyckades inte särskilt bra, måste jag erkänna. Kul var det i alla fall.

Min rekommendation är att man lyssnar på hela plattan.

Länkar:
Hela plattan ... https://www.youtube.com/watch?v=IfRCTJmmgpY




lördag 28 april 2018

Omtöcknad och förvirrad

Yardbirds - Little games (1967)

Yardbirds var ett av mina favoritband i mitten av 60-talet. Den svenska samlingsskivan Yardbirds köptes genom postorder, dåtidens webbshop, vilket var en praktisk lösning för oss som bodde på vischan. Den finns inte kvar i samlingen, tyvärr. Jag har sett hutlösa priser för den på skivmässor. Mitt exemplar var så välspelad att den ändå inte skulle ha något säljvärde ifall jag hade kommit på den idén idag.

Vid sidan av John Mayall's Bluesbreakers är Yardbirds kanske mest kända för att ha haft några av rockvärldens mest erkända gitarrister i bandet, som Eric Clapton, Jeff Beck och Jimmy Page. Att  Jimmy Page bildade The New Yardbirds, vilket senare blev Led Zeppelin, ur spillrorna av bandet har också gett dem en någotsånär aktningsvärd roll i rockhistorien.


Inledningsvis var det, liksom för The Rolling Stones, rhythm and blues som var inspirationskällan men med en hit som "For your love" skriven av Graham Goldman (10 cc) drogs de mer åt pop-hållet och därför lämnade Eric Clapton bandet och anslöt sig till John Mayall's Bluesbreakers (som han för övrigt lämnade efter en kort tid och bildade gruppen Cream).

"Little games" är Yardbirds sista LP och är mer pop och, möjligtvis, psychedelia än blues och säger inte mycket om vad som skulle komma med The New Yardbirds och reinkarnationen Led Zeppelin.


Denna LP är kanske inte det snyggaste avslutet på karriären men det finns ljuspunkter. Inledande, tillika titellåten, är förstås höjdpunkten men om man har tålamod finns mer att hämta. Några låtar blickar tillbaka på rötterna och i "White summer" skriven av Jimmy Page kan man med lite fantasi höra lite av vad som skulle komma i Led Zeppelins akustiska låtar.

Helhetsintrycket kanske kan sammanfattas som "Dazed and confused".

Länk:
Hela LP:n ... https://www.youtube.com/watch?v=XFGsNsbgCRs





fredag 23 mars 2018

En blombukett

Rolling Stones - Flowers (1967)

Mitt i "The summer of love med Flower Power och "... be sure to wear some flowers in your hair" släpps denna samlingsplatta. Namnet är förstås en tillfällighet. Knappast.



Redan från början stod det klart att om man vill åt alla låtar med Rolling Stones måste man även köpa deras samlingsskivor också. Detta har sedan blivit regel snarare än undantag.
Denna var avsedd för den Amerikanska marknaden och innehåller "Backstreet girl" och "Please go home" som finns med på den Engelska upplagan av "Between the buttons" men inte på den Amerikanska. Här finns också "Ruby Tuesday" och "Let's spend the night together" som saknas på den Engelska upplagan men är med på den Amerikanska. Här finns även några låtar från "Aftermath" som saknas på US-versionen av plattan.

 
Om detta inte skulle räcka som argument för att ha "Flowers" så såg man till att ta med tre låtar som tidigare inte var utgivna över huvud taget. "Ride on baby", "Sittin' on a fence" och covern "My girl". För den riktigt fanatiska samlaren kan noteras att "Out of time" är en annan mix än den på Engelska "Aftermath". Den saknas helt på den Amerikanska "Aftermath".
 
Med detta inlägg var tanken att jag skulle lämna Rolling Stones 60-talsutgivning. Så kom jag att tänka på "Around and around" som är en tysk samlingsplatta. Den måste man ha om man har Engelska versionerna av deras två första LP och saknar deras två första EP och singlar. Det blir kanske ett annat inlägg om den innan jag tar tag i 70-talet.
 
Länkar:
 
 


onsdag 28 februari 2018

Snedsteg


Jag anstränger mig verkligen för att hålla igen på inköpen och bara köpa det mest nödvändiga (nåja) plattorna. Jag undviker i största möjliga mån att gå in och bläddra bland utbudet i stans skivbutiker. Detta avspeglar sig i "Nytt i akrivet". Under årets första två månader har endast fyra album införskaffats.
REA är en riskfaktor. En notis på Facebook om att Plugged records i Gamla stan hade REA fick mig att falla för frestelsen. Jag smet iväg en halv timme tidigare än vanligt från jobbet (för att inte komma misstänkt sent hem) och "råkade passera" nämnda butik.
Med kort om tid blev det en mycket snabb bläddring bland till synes standardutbudet i reabackar. Bland singlar/EP hittade jag i alla fall tre plattor som fick följa med hem, väl dolda för obehöriga ögon.

Den första är en singel från 1963. The Singing Nun (Soeur Sourire) med låten Domenique. Denna var en mindre hit här i Sverige och en stor hit i många andra länder. 1982 kom det en disco-version men ingen större hit, vad jag vet. 2011 fick låten på nytt uppmärksamhet "tack vare" sex-skandalen kring franske politikern Domenique Strauss-Kahn. Dome nique, nique, nique.
Julie London med bl a Desafinado (1962) och London's Girl Friends No 1 med bl a A Foggy Day. Julie London är en artist jag inte känt till annat än till namnet förrän en tidigare kollega, Gunilla Lundell, gjorde mig uppmärksam på henne. Betydligt bättre sångerska än vad man kan tro av att bara titta på omslagen till hennes skivor.

Länkar:
The Singing Nun ... Domenique (original) https://www.youtube.com/watch?v=EO7cD6qmydo
The Singing Nun ... Dominque (disco version) https://www.youtube.com/watch?v=9uJLAhZU95E
Julie London ... Desfinado (slightly out of tune) https://www.youtube.com/watch?v=JSvlpygr1hg
Julie London ... A Foggy Day https://www.youtube.com/watch?v=g8gJQOFeykw

måndag 5 februari 2018

First Aid Kate

Kate & Anna McGarrigle - Kate & Anna McGarrigle (1975)

Efter att ha lyssnat ett antal gånger på systrarna Söderbergs senaste platta "Ruins" kändes det helt rätt att åter plocka fram en av (min gissning) deras inspirationskällor. Det svart/vita omslaget hjälpte även det till att associera till denna duo.

Kate och Anna var (Kate dog 2010) ett par kanadensiska systrar som sjöng omväxlande på engelska och franska. Kan det vara något? Jo, jag tycker det. Deras två första album gillar jag skarpt och de har spelats ett stort antal gånger under de senaste 40 åren.

















Stämsången har de gemensamt, likaså det återhållsamma ackompanjemanget. Systrarna McGarrigle är kanske lite spretigare i inramningen men båda syskonparen passar väl in under kategorin Americana. Huvudingrediensen är rösterna. Ibland Kate, ibland Anna, oftast tillsammans.
Musikerna befinner sig mest lite i bakgrunden trots att de är bland de mest namnkunniga, som Tony Levin, Stephen Gadd och David Spinoza. Lowell George finns också med och på öppningslåten "Kiss and say goodbye" drar Bobby Keys ett sax-solo.












Låtarna är sinsemellan ganska olika men de kompletterar varandra snarare än splittrar intrycket. Motsägelsefullt. Kanske, kanske inte. För min del spelar jag gärna skivan från början till (nästan) slut. Sista låten "Travelling on for Jesus" kan jag nämligen klara mig utan. Den är inte på något sätt dålig men inte heller nödvändig i sammanhanget. Låten innan heter "Go leave" så jag brukar avsluta där. Låtarna är skrivna av antingen Anna eller Kate, med några få undantag.

Sammantaget en skiva att rekommendera alla som gillar First Aid Kit.







Skivbolaget Warner Bros. Records gav på 70-talet ut en serie samlings-LP med ett urval av låtar med aktuella artister knutna till bolaget.


Jag är inte helt säker, men det kan ha varit tack vare något av dessa album som jag först kom i kontakt med systrarna McGarrigle.

Kate är förresten mamma till Rufus och Martha Wainwright. Pappa är Loudon Wainwright III.

När jag började skriva den här texten hade jag ingen aning om att First Aid Kit hade framfört "Complainte pour Ste-Catherine". Det upptäckte jag först när jag letade länkar till några av låtarna. Vilket sammanträffande!

Länkar:
Complainte pour Ste-Catherine ... https://www.youtube.com/watch?v=TUr8MJYAjRk
Hela LP:n ... https://www.youtube.com/watch?v=yqQ3Bbw_ZUg
First Aid Kit - Complainte pour Ste-Catherine ... https://www.youtube.com/watch?v=oCD0oyDoFDw