söndag 26 februari 2017

Charanguisto

Rolando Goldman - Charanguisto (2014)

Även om min preferens är rock- och popmusik så är mitt musikintresse bredare än så. Mina kunskaper är begränsade men jag kan med stor behållning även lyssna på exempelvis klassisk musik och inte minst vad man brukar kalla världsmusik.


I mitt förra inlägga skrev jag om hur en tillfällighet (nåja, skivbolagets klåfingrighet) ledde till att Simon & Garfunkel fick sitt välförtjänta genombrott. Kopplingen till det föranleder detta inlägg.
På sin sista platta "Bridge over troubled water" använder Simon & Garfunkel "El condor pasa" som grund och gör den till "sin egen" genom att skriva en text till melodin, dock utan att använda Los Calchakis tempoväxling på slutet.
Detta ledde i sin tur till att en några år gammal fransk samlingsplatta med Andisk folkmusik från bl a Peru, Bolivia och Argentina med Los Calchakis och Los Guacharacos innehållande "originalversionen" av "El condor pasa" blev en storsäljare. "La flute indienne, vol 1" som skivan kallades hamnade på topplistan, åtminstone i Sverige, och intresset för sydamerikansk folklore fick, om än en tillfälligt, stor uppmärksamhet. I kölvattnet av detta fick även Ariel Ramirez "Misa criolla" viss uppmärksamhet även på våra breddgrader.

Fokus låg på flöjter men minst lika viktiga i sammanhanget är charangon, ett stränginstrument vars kropp ibland tillverkades av skalet från ett bältdjur. Detta stränginstrument tillhör Sydamerikas, och inte minst Argentinas, traditionella instrument.



Charanguisto är följaktligen en person som spelar charango. Rolando Goldman är Argentinas mest namnkunniga charangospelare. Han förvaltar traditionerna men skapar även ny musik i samma anda och uppträder i såväl eget namn som i Duo Malosetti/Goldman eller tillsammans med full orkester.
Jag hade kanske aldrig lagt märke till Rolando Goldman och den här plattan om det inte varit för att Rolando också är min svåger. Alla anledningar till att upptäcka musik är lika värdefulla, släktskap eller ej.



Länk:
Här presenterar Rolando själv skivan ... https://www.youtube.com/watch?v=r50ief9Ftkc






söndag 5 februari 2017

En ton och sedan var det slut på tystnaden

Simon & Garfunkel - Sounds of silence (1966)

Paul Simon och Art Garfunkel har haft en lång rad av uppbrott från varandra genom åren. De bröt upp efter att Tom & Jerry (deras första artistnamn) inte blev den succé de hade tänkt sig. De slog sig sedan ihop som Simon & Garfunkel och spelade in en LP, ”Wednesday morning, 3 A.M”, som inte heller blev någon stor succé varpå de åter gick skilda vägar.
Där kunde sagan definitivt ha tagit slut för Simon & Garfunkel om inte skivbolaget, Simon & Garfunkel ovetandes, tagit sig friheten att hotta upp ett av spåren från debut-LP:n och ge ut den som singel. Spåret ”The sound of silence”, nu förstärkt med trummor, bas och elgitarr blev för Paul och Art (förmodligen) en oväntad succé och gav dem anledning att slå sig samman än en gång.

Under uppehållet efter debutalbumet höll Paul Simon ofta till i England där han också spelade in en solo-LP, ”The Paul Simon songbook”, som vid tiden endast gavs ut i England. Den plötsliga framgången för singeln ”The sound of silence” ”krävde” att en ny LP skulle fram och material till den kom till viss del, men nu i omarbetat skick, från Pauls solo-LP. Den upphottade versionen av ”The sound of silence” fick även (nästan) ge namn åt skivan.


Det vinnande konceptet från omarbetningen av ”The sound of silence” används i det närmaste fullt ut och endast några spår påminner om föregående LP. Det är bra. Mycket bra.

Det börjar starkt med "titellåten" och det håller hela vägen fram till (och med) avslutningen "I am a rock". Andra låten "Leaves that are green" börjar med raderna "I was twenty years old when I wrote this song. I'm tventytwo now, but I won't be for long". Det är förresten samma inledning som Billy Bragg använder i "A new England". Låtarna är skrivna av Paul med undantag av "Anji" som Davy Graham skrivit. Den skiljer sig från de övriga då den också är instrumental.

En av mina favoriter på plattan är "Richard Cory" på sida två. Richard Cory äger en fabrik där "Paul" arbetar. Det är ett dåligt betalt jobb och "Paul" önskar att han var Richard Cory som har allt. Pengar, stil och makt. Detta är kanske inte något att sträva efter ändå, med tanke på att låten slutar med raderna "Richard Cory went home last night and put a bullet through his head". Pengar, stil och makt kanske inte är allt.


Mitt exemplar är en Engelsk utgåva som även innehåller "Homeward bound". Låten släpptes som singel i samband med att den här LP:n kom ut. I USA finns den med på den efterföljande LP som släpptes senare under året. Det är dock en annan historia.

"The sounds of silence" har översatts till svenska och spelats in av bl a Tommy Körberg och Annifrid Lyngstad. Den kom då att heta "En ton av tystnad". Fridas version är den bättre av dessa två men kommer givetvis inte upp till Simon & Garfunkels, vare sig den ursprungliga eller den förstärkta.

En ton, eller rättare sagt en låt, och så var det slut på tystnaden kring Simon & Garfunkel. Det höll i fyra år.

Länkar:
The sound of silence (original) ... https://www.youtube.com/watch?v=4zLfCnGVeL4
Sounds of silence (full album) ... https://www.youtube.com/watch?v=L8zvbp2hdiI