Paul Simon och Art Garfunkel har haft en lång rad av uppbrott från varandra genom åren. De bröt upp efter att Tom & Jerry (deras första artistnamn) inte blev den succé de hade tänkt sig. De slog sig sedan ihop som Simon & Garfunkel och spelade in en LP, ”Wednesday morning, 3 A.M”, som inte heller blev någon stor succé varpå de åter gick skilda vägar.
Där kunde sagan definitivt ha tagit slut för Simon & Garfunkel om inte skivbolaget, Simon & Garfunkel ovetandes, tagit sig friheten att hotta upp ett av spåren från debut-LP:n och ge ut den som singel. Spåret ”The sound of silence”, nu förstärkt med trummor, bas och elgitarr blev för Paul och Art (förmodligen) en oväntad succé och gav dem anledning att slå sig samman än en gång.
Under uppehållet efter debutalbumet höll Paul Simon ofta till i England där han också spelade in en solo-LP, ”The Paul Simon songbook”, som vid tiden endast gavs ut i England. Den plötsliga framgången för singeln ”The sound of silence” ”krävde” att en ny LP skulle fram och material till den kom till viss del, men nu i omarbetat skick, från Pauls solo-LP. Den upphottade versionen av ”The sound of silence” fick även (nästan) ge namn åt skivan.
Det vinnande konceptet från omarbetningen av ”The sound of silence” används i det närmaste fullt ut och endast några spår påminner om föregående LP. Det är bra. Mycket bra.
Det börjar starkt med "titellåten" och det håller hela vägen fram till (och med) avslutningen "I am a rock". Andra låten "Leaves that are green" börjar med raderna "I was twenty years old when I wrote this song. I'm tventytwo now, but I won't be for long". Det är förresten samma inledning som Billy Bragg använder i "A new England". Låtarna är skrivna av Paul med undantag av "Anji" som Davy Graham skrivit. Den skiljer sig från de övriga då den också är instrumental.
En av mina favoriter på plattan är "Richard Cory" på sida två. Richard Cory äger en fabrik där "Paul" arbetar. Det är ett dåligt betalt jobb och "Paul" önskar att han var Richard Cory som har allt. Pengar, stil och makt. Detta är kanske inte något att sträva efter ändå, med tanke på att låten slutar med raderna "Richard Cory went home last night and put a bullet through his head". Pengar, stil och makt kanske inte är allt.
Mitt exemplar är en Engelsk utgåva som även innehåller "Homeward bound". Låten släpptes som singel i samband med att den här LP:n kom ut. I USA finns den med på den efterföljande LP som släpptes senare under året. Det är dock en annan historia.
"The sounds of silence" har översatts till svenska och spelats in av bl a Tommy Körberg och Annifrid Lyngstad. Den kom då att heta "En ton av tystnad". Fridas version är den bättre av dessa två men kommer givetvis inte upp till Simon & Garfunkels, vare sig den ursprungliga eller den förstärkta.
En ton, eller rättare sagt en låt, och så var det slut på tystnaden kring Simon & Garfunkel. Det höll i fyra år.
Länkar:
The sound of silence (original) ... https://www.youtube.com/watch?v=4zLfCnGVeL4
Sounds of silence (full album) ... https://www.youtube.com/watch?v=L8zvbp2hdiI
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar