torsdag 31 december 2015

Svänggäng

Aston Reymers Rivaler - Kräål (1980)

När jag skrev om Peter Gabriels världsmusik för ett tag sedan var det hur musiken försiktigt smög sig på. Det här också en form av världsmusik, men det är raka motsatsen i anslaget. Här är det fullt ös från första tonen till sista tonen.

Rivalernas första LP är det en spretig mix av gammeldans, folkton och lite afrocarib. På Kräål, som är LP nummer två, har de renodlat formen och här hämtar Aston Reymer Rivaler inspirationen mest från Karibien och Tex-Mex vilket förklarar titeln på skivan, en försvenskning av creole. Denna gång blev det riktigt bra!


Kanske är det Per Cussions förtjänst att det blev så bra. När han lämnade bandet efter den här skivan tappade de de tyvärr lite av kraften (men det finns mycket bra på senare plattor också). Han började därefter i Dag Vag och gav deras LP 7 lyckliga elefanter ett extra lyft.

Med på ett hörn finns också Peps Persson och Marie Bergman som båda gjorde några låtar vid samma tid, med samma musikaliska referenser, främst calypso.

Magnus Lind spelade senare under lång tid med Perssons Pack.


Som många andra vi den tiden hämtade de inspiration från Västindien och inte bara reggae utan också calypso, som varit lite bortglömt sedan Harry Belafontes storhetstid i slutet av 50-talet och början på 60-talet. Det var inte bara Peps Persson som lämnade bluesen för reggae och calypso. Taj Mahal gjorde samma sak.

En annan god sak som Aston Reymers Rivaler förde med sig var att de gav mig var nyfikenhet på "den äkta varan". Jag hittade äldre klassiska calypsonians som exempelvis Lord Jellicoe, Lord Kitchener och Mighty Sparrow samt samtida Black Stalin.


Det är mycket bra musik på denna LP. Först en rivstart med "Lår", en calypso. Resten av sida ett är jag inte helt nöjd med, men på sida två hittar de formen igen. 


Mest känd är "Stockholms ström", men allra bäst är inledande "Lår", instrumentala titellåten "Kreål" och, likaledes instrumentala, "Samba Alpha" som avslutar plattan.

Det finns inte så mycket på YouTube så jag rekommenderar Spotify för den som vill höra ordentligt.

Länkar:
Taj Mahal - The four Mills brothers ... https://www.youtube.com/watch?v=plTwui1rmVA
Black Stalin - Nothing come easy ... https://www.youtube.com/watch?v=I43fLfUxsog





tisdag 29 december 2015

Journey To Addis via Philadelphia

Third World - Journey To Addis (1978)

Reggae hör sommaren till, men får i detta nu fungera som tröst i det råa vintermörkret och kylan med en påminnelse om att efter vinter kommer vår och sommar än en gång.


Third World hade uppenbarligen tagit intryck av The Sound Of Philadelphis, Phillysound, och satsade på att vinna discopubliken genom att göra en cover på O'Jays "Now that we've found love". Det blev en lyckad mix av disco och reggae som dock avskräckte många reggaepuritaner. Å andra sidan fångade de en ny publik som inte var så genrefixerade.


Det finns förstås en hel del för reggaepuritanerna också, men det märks att Third World är på väg mot ett annat håll. Bra platta rakt igenom och allra bäst är titellåten, African woman och Now that we've found love. I varje fall den som frågar mig.



Kvaliteten på den här skivan som är pressad på Jamaica är sisådär. Det är utmärkt ljud om man tänker på dynamiken, men pressningen med massor av bubblor drar ju ner totalintrycket avsevärt.

Journey to Addis Abeba, med en mellanlandning i Philadelphia.

Länkar till YouTube (fast jag rekommenderar Spotify, för något bättre kvalitet):
One cold vibe ... https://www.youtube.com/watch?v=4j9LJUiQRZE
Cold sweat ... https://www.youtube.com/watch?v=8czzOkVZKTs
African woman ... https://www.youtube.com/watch?v=MLb6Zga-Q5c
Now that we've found love ... https://www.youtube.com/watch?v=XXeY74ttezU
Journey to Addis ... https://www.youtube.com/watch?v=mvV2scZxfQw