När jag skrev om Peter Gabriels världsmusik för ett tag sedan var det hur musiken försiktigt smög sig på. Det här också en form av världsmusik, men det är raka motsatsen i anslaget. Här är det fullt ös från första tonen till sista tonen.
På Rivalernas första LP är det en spretig mix av gammeldans, folkton och lite afrocarib. På Kräål, som är LP nummer två, har de renodlat formen och här hämtar Aston Reymer Rivaler inspirationen mest från Karibien och Tex-Mex vilket förklarar titeln på skivan, en försvenskning av creole. Denna gång blev det riktigt bra!
Kanske är det Per Cussions förtjänst att det blev så bra. När han lämnade bandet efter den här skivan tappade de de tyvärr lite av kraften (men det finns mycket bra på senare plattor också). Han började därefter i Dag Vag och gav deras LP 7 lyckliga elefanter ett extra lyft.
Med på ett hörn finns också Peps Persson och Marie Bergman som båda gjorde några låtar vid samma tid, med samma musikaliska referenser, främst calypso.
Magnus Lind spelade senare under lång tid med Perssons Pack.
Med på ett hörn finns också Peps Persson och Marie Bergman som båda gjorde några låtar vid samma tid, med samma musikaliska referenser, främst calypso.
Magnus Lind spelade senare under lång tid med Perssons Pack.
Som många andra vi den tiden hämtade de inspiration från Västindien och inte bara reggae utan också calypso, som varit lite bortglömt sedan Harry Belafontes storhetstid i slutet av 50-talet och början på 60-talet. Det var inte bara Peps Persson som lämnade bluesen för reggae och calypso. Taj Mahal gjorde samma sak.
En annan god sak som Aston Reymers Rivaler förde med sig var att de gav mig var nyfikenhet på "den äkta varan". Jag hittade äldre klassiska calypsonians som exempelvis Lord Jellicoe, Lord Kitchener och Mighty Sparrow samt samtida Black Stalin.
En annan god sak som Aston Reymers Rivaler förde med sig var att de gav mig var nyfikenhet på "den äkta varan". Jag hittade äldre klassiska calypsonians som exempelvis Lord Jellicoe, Lord Kitchener och Mighty Sparrow samt samtida Black Stalin.
Det är mycket bra musik på denna LP. Först en rivstart med "Lår", en calypso. Resten av sida ett är jag inte helt nöjd med, men på sida två hittar de formen igen.
Mest känd är "Stockholms ström", men allra bäst är inledande "Lår", instrumentala titellåten "Kreål" och, likaledes instrumentala, "Samba Alpha" som avslutar plattan.
Det finns inte så mycket på YouTube så jag rekommenderar Spotify för den som vill höra ordentligt.
Länkar:
Stockholms ström ... https://www.youtube.com/watch?v=Aplw7EncBkc
Vi bygger om ... https://www.youtube.com/watch?v=sfMaI7FQ2m0
Taj Mahal - The four Mills brothers ... https://www.youtube.com/watch?v=plTwui1rmVA
Black Stalin - Nothing come easy ... https://www.youtube.com/watch?v=I43fLfUxsog
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar