tisdag 29 november 2016

Lös och ledig

Van Morrison - Veedon fleece (1974)
Det är svårt att förklara varför det här är den Van Morrison-skiva som är min favorit, eller åtminstone den jag oftast återkommer till. Det här brukar inte vara den skiva som nämns som en av hans största ögonblick. I jämförelse men föregångaren "It's too late to stop now" från samma år kan denna vid första lyssningen förstås te sig som en ganska blek historia. Jag gillar dock den här skarpt. Det kanske är de irländska varghundarna på omslaget.

Som gäller för många av hans skivor krävs även här ett visst mått av tålamod och idogt lyssnande för att man ska kunna tränga in i musiken, stämningen och känslorna och få valuta för sin envishet. "Fair play" inleder. Ja, så är det.


På omslagets baksida står inte låtarna i den ordning som de har på skivan. Det är kanske ur grafisk synpunkt det blivit så. Eller också kommer viktigaste låten först.
"Streets of Arklow" är i alla fall min favorit och där instämmer eventuellt Van the Man själv för på "Duets: Re-working the Catalogue" lyfter han fram den låten igen.

 
Det är en LP som inledningsvis kan kännas skissartig och lös i konturerna. Van verkar lite väl avslappnad. Som en ledig eftermiddag i parken med hundarna. Det är ju inte så illa.
 
Om man inte somnat helt till sida ett och vänder på plattan får man inledningsvis en låt som skiljer sig avsevärt från de övriga. "Bulbs" skulle ha kunnat bli en hit men fick inga listplaceringar vad jag känner till. Den har ett annat tempo (efter en stund) och påminner lite om hans hitlåtar från tidigare plattor. "Bulbs" är bra men jag brukar hoppa över den för att inte bryta känslan från det lugna, gungande nästan svävande atmosfären från resten av skivan.


Länkar: