Den 16 juni fyller denna LP 50 år. Riktigt så länge har den inte funnits i mitt skivarkiv (men snudd på). Mitt första intryck av skivan då den kom var snarare brist på intryck, vilket låter helt galet idag. Jag kom dock ganska snabbt på andra tankar.
Inledningsvis var den inte en jättestor succé med en femteplats i UK och blygsamma 75 plats i USA. Med tiden har den dock med all rätt uppnått status som ett av de allra största rockalbumen som gjorts.
Singeln Space oddity hade jag då det begav sig men följde inte upp vad som hände därefter, tyvärr. Så här i efterskott hade det ju varit smart att köpa The Man who sold the World när den kom ut. Ett original får man lägga en mindre förmögenhet på för att komma över idag. Nu fick jag komplettera med återutgivningen både av den och Space oddity-LP:n som RCA gav ut efter att Bowie slagit igenom. Hunky dory var dock vid tiden fortfarande färsk och lätt att få tag på.
I stället för att på egen hand beskriva bakgrund och process i skivans tillkomst hänvisar jag till en utförlig genomgång från Wikipedia.
Det mesta om den här skivan är väl redan sagt. Jag kan bara instämma i hyllningskören. Det är ett fantastiskt album helt utan svagheter. Ska jag ändå framhålla någon favorit får det bli titellåten Ziggy Stardust.
När den fyllde 25 kom en jubileumsbox på cd och det är väl inte en alltför vild gissning att 50-årsjubileet kommer att hyllas med något liknande.
Länk:
