Nåt på spisen med varann

Jan Hammarlund - Innan tåget är på väg (1978)
Nu blir det en viss koppling till Bob Dylan igen. På vilket sätt återkommer jag till.

På det tidiga 70-talet var den svenska proggen stor och det gavs ut mängder av skivor med i vissa fall tvivelaktig kvalitet. Jan tillhörde proggen men hans skivor räknar jag inte till de tvivelaktiga. Möjligtvis hade hans tidigaste skivor inte fått se dagens ljus i en annan tidsanda. Idag är epitetet singer/songwriter mest passande för honom och hans skivor. Under alla år har han dock fortsatt varit trogen de tankar som präglade tidsandan från inledningsåren, inte minst genom att konsekvent ge stöd till utsatta grupper. Det må vara förtryckta människor i olika länder som Vietnam, Chile osv. Innan frigörelseveckan stöptes om till Pride hade han ett givet namn på scenen.

Det är i år 50 år sedan hans första LP Befriade från skolan släpptes och Innan tåget är på väg är hans 7:e, om man räknar in några samarbeten. 

Jan har en mycket tydlig vänsterprofil vilket framgår både av de egna texterna och av de låtar av andra som han tolkar. 

En av hans stora inspirationskällor är utan tvekan Malvina Reynolds som på den här plattan representeras av hans översättningar som här blivit Marios and och Jag har en sång.

Allra bäst på skivan är ändå Nåt på spisen med varann som var en av de första låtarna med ett gayperspektiv, om än lite subtilt, som vi fick på svenska. (Nej, jag har inte glömt Du tände lyset Andersson på Pugh Rogefeldts första platta.)  

Så till kopplingen till Bob Dylan. Det är min egen reflektion gällande låten Sexualpolitiskt snack. När jag hörde den första gången fick jag en känsla av att låten lät bekant. Det tog ett tag innan jag kopplade ihop den med Talking world war III blues från Bob Dylans LP The freewheelin´Bob Dylan från 1963. Jan har enligt skivfodralet skrivit text och musik men jag tycker mig höra vissa gemensamheter med Bob Dylans låt. Min avsikt är nu inte att anklaga Jan för plagiat men nog finns det likheter. 

Jan är fortfarande aktiv. Senaste albumet är från 2016 och så sent som 2021 släppte han en singel. Kanske är ett nytt album på gång. 50-årsjubiléer är populära.

Den riktigt stora publiken har han kanske inte nått ut till. Möjligtvis är Jag vill leva i Europa den låt som flest känner till. Det finns dock mycket mer som är värt att upptäcka. Man kan ju börja med samlingsskivan Jan Hammarlund 1972-92.

Länkar:

De små fiskarna i jordens alla hav

Snälla mamma ge mig 100 lire

Marios and

Herr General

Nåt på spisen med varann

Balladen om Rune Henry Johansson

Micke Malung

Sexualpolitiskt snack

Ulf brännare

Jag har en sång

Bonus:

Sexualpolitiskt snack (live)

Talkin´ World War III Blues (Bob Dylan)

Manassas

Manassas - Manassas (1972)

Gruppen Crosby, Stills Nash & Young havererade efter ett studioalbum och ett live-album. Alla fyra levererade genast därefter soloalbum i snabb takt. Stephen Stills gav oss två soloalbum inom loppet av ett drygt halvår. Som om det inte vore nog kom det mindre än ett år senare (april 1072) ett dubbel-album med hans nybildade band kallat Manassas. Eller var det ett kompband?

Här har Stephen tagit med sig Dallas Taylor som spelat trummor både på Crosby Stills & Nash och Déjà vu, Fuzzy Samuels som spelade bas på 4-way Street, Chris Hillman från The Byrds, samt Joe Lala, Al Perkins och Paul Harris. Ytterligare några andra är med på vissa låtar, bland andra Bill Wyman som också skrivit låten The love gangster tillsammans med Stephen Stills.

Albumet är uppdelat i fyra delar, en per skivsida, som var och en i viss mån speglar fyra olika musikinriktningar. Sida ett heter The Raven, sida två The Wilderness, sida tre Consider och sida fyra Rock & roll is here to stay. I mina öron är det ändå ett album som håller väl ihop om än med några stilmässiga utflykter. Cuban bluegrass är latino, Fallen eagle och Don´t look at my shadow är country/bluegrass (vilket Cuban bluegrass inte är). Lite variation betyder inte nödvändigtvis att det känns splittrat. Det beror kanske på att jag har en ganska bred musiksmak.

Ska jag välja ut någon favorit blir det The Treasure vilken innehåller jam som påminner om Carry on och Southern man från 4-way Street. Avslutande Blues man som är tillägnad Jimi Hendrix, Duane Allman och Al Wilson går inte heller av för hackor.

Det här är ett album som nu fyller 50 år men som så många samtida album står sig med den äran. Utsökt bra!

Manassas är för övrigt också en mindre stad i Virginia framför vars tågstation omslagsfotot är taget.

Länk till albumet på YouTube:

Manassas