Taube och Sjöberg på engelska

Scafell Pike - Skagerack (1977)

Gruppen Kebnekaise bildades 1970 (?) och har tagit sitt namn efter Sveriges högsta berg. Ungefär samtidigt bildades gruppen Scafell Pike som tog namnet efter Englands högsta berg. Att Kebnekaise är tre gånger så högt som Scafell Pike speglar i viss mån relationen i popularitet grupperna emellan där i början av 70-talet.

Scafell Pike bildades 1971 av tre engelsmän boende i Sverige och utökades ett år senare med Jerry K. Gustafsson. Min första bekantskap blev deras version av Streets of London 1973, skriven och inspelad av Ralph McTell 1969. På Skagerack har även John Donnelly anslutit sig till bandet och senare kom också Peter Lundberg med.

Skagerack är deras fjärde LP. Här har de lämnat basen av Brittisk folkmusik som varit deras ursprungliga inspiration, skrivit eget material (ett par skrivna tillsammans med Henrik "Henkan" Henriksson) och även vågat sig på att blanda in både Evert Taube, Cole Porter och Birger Sjöberg i repertoaren. 

Evert Taubes Fritiof i Arkadien blev Fritiof in Arcadia i översättning av Helen Asbury och Birger Sjöbergs Den första gång jag såg dig blev i översättning av David Hynes (keyboardspelare i Scafell Pike) The first time that I saw you. Tillsammans med Cole Porters Miss Otis regrets smälter dessa tre covers ganska väl in i helheten. Dock är det rätt slätstrukna versioner i mitt tycke. Om man inte är så bekant med andra inspelningar tänker man nog inte på det.

Tidiga Scafell Pike blev i viss mån "skyldiga" till att jag upptäckte andra band som exempelvis Spud, Planxty och Steeleye Span. Det är så här i efterskott deras största förtjänst. Skagerack är ändå hörvärd. När jag nu har plockat fram den här LP:n igen efter många år i skymundan fungerar den faktiskt bättre än jag hade befarat. Den såsiga versionen av Miss Otis regrets har jag dock lite svårt att svälja.

Tre plattor till blev det innan Scafell Pike försvann från musiken. Ett sidospår under tiden var en LP (Min stil) med Jerry K. Gustafsson och Populärensemblen Scafell Pike som fick en hit med Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen. Det var en melodi från 1947 som då var dödskallemärkt av Sveriges radio på grund av den (för tiden) fräcka texten. Jerry K. Gustafssons version fick dock spelas i radio. Tiderna hade ändrats.

Länk till plattan på YouTube:

Skagerack

Bonus:

Ralph McTell - Streets of London

Ella Fitzgerald - Miss Otis regrets

Evert Taube - Fritiof i Arkadien

NinAHAgen

Nina Hagen Band - Nina Hagen Band (1978)

Jag kommer inte ihåg hur jag upptäckte den här skivan. Kanske var det någon som rekommenderade den eller också hörde jag någon av låtarna på radio. Det släpptes mängder av plattor med nya artister vid den här tiden och risken av att drunkna i mängden var stor. Omslagsbilden gjorde att plattan hamnade i punkkategorin, med viss rätt.

Sedan kan jag ju erkänna att punk och new wave inte stod alla högst upp på min musikaliska prioriteringslista. Den här plattan är dock så mycket mer, om inte annat för Ninas imponerande röstresurser.

På något sätt kom den alltså in i samlingen i ett tidigt skede. Det kan ha varit "Naturträne" som blev inkörsporten till skivan för min del.

En annan möjlighet är att det var "TV-glotzer" som fångade mig. Det är hennes tolkning av The Tubes "White punks on dope" från deras debut-LP från 1975. En tolkning är nog den bästa beskrivningen. Musikaliskt ligger den nära men som jag hör det har texterna inte mycket gemensamt. TV-tittande kan i och för sig vara som en drog men det är nog inte det Tubes version syftar på.

Musikaliskt är det måhända lite spretigt, men i så fall på ett positivt sätt. Enkelt beskrivet är det rock med inslag av punk samt några kuriösa avvikelser.  

Inledande "TV-gotzer" är otvivelaktigt rock liksom efterföljande "Rangehn". Även "Unbeschreiblich weiblich" är rock om än med en punkattityd. "Ich hab' keine Lust meine Pflicht zu erfüll'n. Für dich nicht, für mich nicht ... ich hab' keine Pflicht!"

"Auf'n Bahnhof Zoo" får mig att tänka på David Bowie och Marc Bolan. Första sidan avslutas med "Naturträne" som leder tankarna till Yma Sumac, speciellt "Remember" från plattan Miracles (1971).

Sida två börjar med "Superboy" som också har lite Bowie/Bolan över sig. "Heiss" flörtar med reggae och "Fisch im Wasser" är ett kort, udda a capella mellanspel. 

Avslutande "Pank" är onekligen punk. Ett kort energiskt avslut på en riktigt bra platta.

Oavsett vad som fick mig att köpa skivan blev den snabbt en favorit och när uppföljaren "Unbehagen" släpptes var jag snabb att inhandla ett exemplar. Efter dessa två album upplöstes bandet och Nina fortsatte som soloartist.

I september 1980 spelade hon på Göta Lejon, en konsert som fick tidningsrubriker då det misstänktes att hon rökte vissa örter på scen. Om det är sant vet jag inte. Jag kände i alla fall ingen särskild doft som stärker misstanken, vad jag kommer ihåg. Jag kommer dock ihåg att det var en bra konsert.

Några månader senare spelade även Tubes på Göta lejon och givetvis fanns "White punks on dope" på spellistan. Även det var en bra konsert.

Lyssna gärna på hela plattan:

Nina Hagen Band

Bonus:

Tubes - Whiet punks on dope

Yma Sumac - Remember