Moody Blues - To our childrens childrens children (1969)
Inspiration till skivan ska de ha hämtat från första månlandningen och skivan inleds med ljudet av en rymdraket som skjut upp från jorden. Det följs av låten Higher and higher som illustrerar rymdfararnas upphetsning inför vad som komma skall.
Nu när jag plockar fram skivan är det inte i första hand rymdfärder jag tänker på. Det är i stället vilken värld och vilket samhälle det är som vi lämnar över till våra barn, barnbarn och barnbarns barn? Det ser rätt mörkt ut för närvarande. Krig, konflikter, svält, miljöförstöring ...
Till det kommer att vi väljer klimatförnekare, konspirationsteoretiker, antidemokrater, psykopater och så vidare att styra över oss.
Åter till skivan som sådan. Minnet är lite grumligt men jag tror att det var den första LP med Moody Blues som jag köpte och därför har den en speciell plats i mitt arkiv. Med tiden har alla deras studioplattor införlivats i arkivet, med undantag av December som blev deras sista. Några tankar på att komplettera med den har jag dock inte.
Inledningen med raketuppskjutningen i Higher and higher och Graeme Edges milt sagt stigande, exalterade, för att inte säga euforiska inlevelse i raketuppskjutningen med ett poem signerat honom själv. Intressant start på denna rymdfärd. We go higher and higher and higheeer! Det är hans enda bidrag på skivan, förutom att vara trummis förstås. I mitt tycke är det skivans höjdare.
Efter denna upplyftande inledning dras tempot ner med del ett av Eyes of a child följd av Ray Thomas Floating som i sin tur följs av del två av Eyes of a child. De befinner sig nu på månen, betraktar jorden på avstånd och studsar nästan viktlösa omkring på dess yta. Gissningsvis kommer snart alla andra att göra dem sällskap. Skivsidan avslutas med Out and in skriven av Mike Pinder tillsammans med John Lodge.
Sida två inleds av Gypsy av Justin Hayward. Sista raden i första versen "Left without a hope of coming home" låter oss ana att det inte är utan vissa konsekvenser att lämna jorden., frånsett om det var av tvång eller fri vilja. Ray Thomas Eternity road spinner vidare på den tanken. "What will you find there". Hur som helst påpekar Mike Pinder att Sun is still shining.
Måhända får kommande generationer sätta sin förhoppning till möjligheterna att fly till andra planeter än jorden för att överleva. Om det är rätt väg ut får framtiden utvisa.
Man kan ana att Moody Blues också hade dessa tankar i bakhuvudet när de gjorde plattan. I Candle of life menar John Lodge "Something there outside says we´re only in the hands of time", men också "So love everybody and make them your friends". En god start.
Justin Hayward och Ray Thomas får sista ordet i Watching and waiting. Det finns fortfarande en hel del att göra. Det är ingen här som hindrar dig för att försöka.
Eller är det?
Länk till skivan i sin helhet:
To our childrens childrens children
To our childrens childrens children
