Eltons memoarer

Elton John - Elton John (1970)

Det var många som upptäckte Elton John i samband med att hans andra album kom ut. Det första hade för de flesta passerat obemärkt ett år tidigare. Så var det även för mig.

Även om det var ganska gott om singer/songwriters vid den tiden var det omöjligt att inte lägga märke till "Your song" som inleder plattan och som också blev Eltons första stora hit.

För mig som i hög grad sett gitarren (inte att förglömma trummor och bas) som det primära instrumentet i popmusiken fick mig en tankeställare här då det i stället var pianot som hade huvudrollen vid sidan av sången. Inte helt och hållet nytt i sig men det var uppenbart att Elton John hade något speciellt att komma med som ingen annan på samma sätt lyckats med tidigare.

Nu är det inte bara piano. Det är också mycket stråkar också.

Efter att ha slitit med rätt tvivelaktiga engagemang under ett antal år var det honom väl förunnat att få lite erkännande. Tillsammans med  textförfattaren Bernie Taupin blev de ett vinnande koncept som skulle vara för lång tid framöver, om än med vissa avbrott.

Det är bara en låt som jag inte riktigt kommer överens med på plattan och det är  "The cage" på sida två. Den stör helheten för min del. Den ger vissa föraningar om vad som, på bättre sätt, ska komma på senare plattor men här tycker jag inte att den passar särskilt bra. En mindre invändning, dock. "No strings om Louise" hör kanske inte heller till höjdpunkterna.

Som helhet är det ett riktigt bra album och bara för att nämna några exempel får det bli "Take me to the Pilot" och "Sixty years on" som inleder sida två och har en lite speciell inledning.

En orsak till att ta upp den här nu hänger samman med att jag just har läst Eltons memoarbok "Jag". Det är en intressant, och ärlig, berättelse om vägen till framgång och vad som kan hända på vägen. Och det gör det. Jag kan rekommendera en läsning. Underhållande. Det är tur att han överlevde resan.

Länkar:

Your song ... https://www.youtube.com/watch?v=CrznwpD-2tk

Take me to the Pilot ... https://www.youtube.com/watch?v=Fi0xN499IXE

Sixty years on ... https://www.youtube.com/watch?v=nqTbjKZviIA

Summer in the city

Lovin' Spoonful - Hums of the Lovin' Spoonful (1966)

Den enskilda Lovin' Spoonful-låt som tydligast överlevt tiden tand är tveklöst "Summer in the city". Det är få som inte känner igen den, trots sina dryga 50 år på nacken. Ingen sommar utan reggae (sägs det), men ingen sommar utan "Summer in the city" heller.
Sida två inleds av "(You and me and) Rain on the roof" vilket också hör sommaren till. Jag bor högst upp i ett hus med ett plåttak och då hörs ett "summer shower" extra tydligt. Det behövs ju regn också, men det är skönt att vara inomhus då.

"Hot town, summer in the city ... ". Torsdag den 25 juli 2019, och vi har 30 grader varmt i Stockholm, dock långt ifrån de 41 grader som det är i Paris, men ändå. Jag har semester och stannar i stan, som vanligt. Det gillar jag, liksom många turister som strosar omkring här på Söders gator. Numer har de flesta mobilen till hjälp för att hitta dit de vill komma men då och då kan man se några med en papperskarta som de vrider och vänder på för att hitta rätt riktning. Då leker jag turistguide och frågar om jag kan hjälpa till. Ibland vill de ha hjälp, ibland inte.
"All around, people looking half dead ...". Nej, jag tycker att folk ser pigga och fräscha ut trots värmen (dock inte hett som "a match head"), men de flesta väljer skuggsidan av gator och serveringar.
"But by night it's a different world ... ". Det vet jag inte så mycket om, egentligen. Jag är för lat och gammal för att ta del av nattlivet, men, för att citera John Holm " ... hör jag nattlivet vibera på håll." Om man som jag bor i ett mycket krogtätt område kan man höra nattlivet. Jag gillar det och kan verkligen inte stämma in i klagokörerna som leder till att ställe efter ställe tvingas stänga pga klagande grannar. En stad ska leva! Jag kan lugnt somna in till gatulivet för att sedan väckas tidigt av morgonpigga fåglar.

Åter till albumet i fråga. Det är en ojämn platta. Det börjar bra, med "Lovin' you" och på sida 1 finns även "Darlin' companion" som också håller måttet, men resten är inte mycket att hurra för. Då är sida 2 betydligt bättre med bara ett svagt spår som kommer innan höjdpunkten "Summer in the city" vilken avslutar sidan. Den ligger väl där för att man ska vända på skivan och spela den en gång till.

Länkar:
Summer in the city ... https://www.youtube.com/watch?v=U5bUmx-hk-c
Rain on the roof ... https://www.youtube.com/watch?v=EwDh-xea40s
Nashville cats ... https://www.youtube.com/watch?v=ulVQsQBenvs
Lovin' you ... https://www.youtube.com/watch?v=ZOvHUCgbyaA

Fab Four

Fabulous Four - After all (1966)
En anledning till bristen på inlägg är att jag börjat lägga in skivarkivet på Discogs. Egentligen borde detta trigga inspirationen till flera inlägg men det har blivit mer fokus på att utröna skivornas rätta upplaga, var de är pressade och att det är rätt år osv. Visst har det också gett uppslag till nya inlägg men även funderingar kring varför i hela friden vissa plattor över huvud taget finns i arkivet. Skämsfaktorn är i vissa fall hög och frågetecknen som dyker upp i skallen om varför dessa plattor står där de står där är motiverade.
En annan intressant upptäckt när man systematiskt går igenom hyllorna är de plattor man glömt helt enkelt för att de har omslag som saknar "rygg" med info om artist och albumtitel. Vanligtvis kan man med en svepande blick se vad som står i hyllorna men dessa album missar man, inklämda som de är mellan mer informativa albumryggar.
Ett sådant exempel är Fabulous Four och deras enda LP "After all".

Nu är det ingen större förlust om denna fått förbli osynlig. Det är inget viktigt album som behöver plockas fram för lyssning ofta. Skivan är ett soundtrack ur filmen "Livet är stenkul", en tidig Janne Halldoff-film. Ena sidan består av egna låtar, den andra av covers, t ex Bob Dylans "Love minus zero". Jag föredrar faktisk deras egna låtar, och särskilt inledande "After all".


Som jag skrivit i ett inlägg i "LP-skivspelare i vardagsrummet? Självklart!" angående denna är det lite kaxigt att kalla sitt band Fabulous Four med tanke på ett samtida gäng från Loverpool. Detta svenska popband gjorde dock inte samma väsen från sig som The Fab Four. Det blev bara denna enda LP samt några singlar innan de försvann. Lalla Hansson gick dock en framgångsrik solokarriär till mötes i början av 70-talet.
Inte nog med det. Omslaget är, mer eller mindre, en kopia av en av Liverpoolgruppens samtida skivomslag. Det var de förstås inte ensamma om vid den tiden.

















Bästa låt, utan tvekan, "After all" https://www.youtube.com/watch?v=o8PcKenTGm4
It wasn't quite that bad, after all.