A new day yesterday

Jethro Tull - Stand up (1969)

Deras debutalbum fångade inte mitt intresse då det släpptes. Därför tänker jag alltid på Stand Up som deras första. Det är också med detta album som gruppens särart manifesterade sig. Vissa medlemsbyten kan även ha haft betydelse, exempelvis är det det första album som gitarristen Martin Barre medverkar på.

På Stand up har de i stort sett gått ifrån det bluesinspirerade från den första plattan This Was mot inspiration från t ex Bert Jansch, Roy Harper och även klassisk musik. Då tänker jag i första hand på Bourée (Bach) som dessutom har tydliga jazzinfluenser. De klassiska influenserna drog Ian Anderson till sin spets senare genom att stöpa om ett antal av Jethro Tulls låtar till stråkkvartetter på albumet The String Quartets från 2017. Flera av låtarna från Stand Up finns med där.

På tal om inspiration har låten Fat man starka drag av indisk musik inte minst genom att de använder citar. Det var förstås inget ovanligt vid den tiden.

Det påstås att Don Felder har snott ackordföljderna från We used to know när han skrev Hotel California. Eagles var förband till Jethro Tull under en turné 1972 och var möjligtvis inspirerade av Jethro Tull men då var inte Don Felder med i Eagles så det är kanske inte sant. Han kan förstås ha tagit det ändå. Jag kan inte avgöra och jag har aldrig tänkt på eventuella likheter.

I inledande A new day yesterday finns en del av bluestakterna kvar men sedan kommer Jeffrey goes to Leicester Square som är den första av en lång rad av akustiska låtar som finns på de flesta av Jethro Tulls plattor. Det är lite lustigt med uttalet av Leicester. Ian sjunger Liister men det borde väl vara Lester. 

Alla låtar är värda att nämnas men jag nöjer mig med att avsluta med Reasons for waiting som är en av mina absoluta favoritlåtar med Jethro Tull. 

Här är en länk till hela skivan. Lyssna och njut!

https://www.youtube.com/watch?v=Ru9EWlMnbF4&list=PLDD6nAEVVZxHiTWuTF7IQn3kA3MoeMki1

Kom ut kom fram

Finn Kalvik - Kom ut kom fram (1979)

I Norge är Finn Kalvik en legandar med 50 år i branschen och ca 30 album i sin diskografi. I Sverige har hans storhet gått oss i stort sett helt förbi. Det fanns dock en tid runt 1980 då han gjorde ett visst intryck även här med ett par plattor producerade av Benny Andersson från (inte helt okända) ABBA. Inspelade i Polarstudion deltog ABBA-gänget med bl a Ola Brunkert, Lasse Wellander, Rutger Gunnarsson och inte minst Agneta och Anni-Frid vid inspelningarna. Det borde ha resulterat i en enorm succée. Inte. En sista plats i Eurovision Song Contest 1981 (noll poäng) med Aldri i livet från andra plattan Natt og dag blev tydligen slutet på det samarbetet. Han har klarat sig bra ändå, åtminstone i Norge.

Nu handlar det dock om den första av de två Benny Anderrssonproducerade plattorna, nämligen Kom ut kom fram. Det var den som först fångade mitt intresse då det begav sig. 

I en intervju i norsk TV där han framför Kom ut kom fram och På flukt blir han tillfrågad om vad han menar med titellåten. Han svävar på målet och menar att det handlar om att det är till människor som ska visa vilka de är, kasta masken, tänka positivt och visa sina känslor. Han säger ingenting om att komma ut som gay och intervjuarna följer inte upp resonemanget. Känsligt, kanske. De visste givetvis vad Komma ut vanligtvis betyder men ville tydligen inte tvinga fram ett svar om det handlade om honom själv. Jag känner inte till något om hans privatliv så hans förklaring får duga för mig.

I andra låten Skogens sang med text av Finn och trad. arr. av Bert Jansch sjunger han om ett möte med en ung vacker man så någonting verkar det finnas där i alla fall. Den följs av Alle som blir igjen med en egen text till Elton Johns Song for Guy. Dessa tre låtar som inleder skivan är också de starkaste. 

I två låtar, Alene och Senit, som han skrivit ihop med Ted Gärdestad och den egna På flukt hörs ABBA-kopplingen tydligt. Så även i skivans avslutningsspår Tatt av vinden där Benny Anderssons piano och Lasse Wellanders gitarrspel särskilt utmärker sig. Givetvis sätter också Mikael B. Tretow sin prägel på ljudbilden. På sätt och vis återknyter Tatt av vinden till känslan från inledningen av skivan. Man sitter lite fast i något. Det må vara garderoben eller ett hotellrum.

I det stora hela är det en riktigt bra skiva, dock med ett undantag. Lilla vackra Anna, skriven av den värmländske prästen Bengt Henrik Alstermark på 1800-talet är ett förfärligt pekoral som blir ännu värre av Bennys arrangemang. Detta helt enligt mitt tyckande. I den mån några svenskar kommer ihåg Finn Kalvik är det tyvärr med anledning av den låten eftersom den blev en hit på svensktoppen.

Länkar:

Kom ut kom fram ... https://www.youtube.com/watch?v=jbmF3tjR6ys

Skogens sang ... https://www.youtube.com/watch?v=fUC1759Dyro

Alle som blir igjen ... https://www.youtube.com/watch?v=sMF0wGn96N8

Tatt av vinden ... https://www.youtube.com/watch?v=X6Ew39qXSxw