torsdag 30 november 2017

Tankekedja

(Eumir) Deodato - Whirlwinds (1974)

Senaste skivan från David Crosby förde tankarna till Steely Dan och det i sin tur ledde tankarna till Deodato.

På 60-talet spelade Brasilianaren Eumir Deodato in en rad skivor som kan sägas vara ganska typiska för tiden, och Brasilien. Samba och bossa nova. Sånglöst med Daodatos klaviatur i centrum. Låtarnas längd var som regel runt 2 minuter.


1972 började han, parallellt med sina Brasilianska plattor, spela in skivor för bolaget CTI i USA. Första skivan Prelude blev en succé och inledningsspåret "Also sprach Zarathustra" (Richard Strauss) blev även en singelhit. Dock i en kortare version. På LP:n är låten 9 minuter lång.

Med Whirlwinds, som är den tredje USA-plattan, hade Deodato bytt skivbolag till MCA men skivan följer i samma spår som de två tidigare. Denna inleds med "Moonlight serenade" (Glenn Miller) uttänjd till 8 minuter och 30 sekunder. Längden är inget problem vare sig med "Also sprach Zarathustra" eller "Moonlight serenade". Det är tvärtom en del av deras styrka. De kända melodislingorna fungerar mest som återkommande teman i ett för övrigt medryckande groove.


Efter den inledningen trappas tempot ner ordentligt med "Ave Maria" (Schubert) och har man inte somnat får man därefter "Do it again" vilken är en av orsakerna till att jag kopplat ihop Deodato med Steely Dan. Låten är med på Steely Dans första LP Can't buy a thrill.

Sida 2 består av tre låtar av Deodato själv. De är uppbyggda på samma sätt som de andra med långa soloutsvävningar men eftersom de flesta andra låtar på de här tre plattorna är "covers" blir dessa tre egna lite anonyma i sammanhanget. Dock inte sämre. Det tar bara lite längre tid för dem att fastna.


Förutom Deodatos keyboards får gitarristen John Tropea ganska stort utrymme. Det för tankarna till Herbie Mann och LP:n Push Push, men det återkommer jag till en annan gång.

Länk:
Hela plattan här: https://www.youtube.com/watch?v=n5dLWFb50To

söndag 26 november 2017

Tuff test

Karaktärstest

Om man har lovat sig själv (egentligen har jag lovat min sambo) att inte köpa fler skivor blir ett veckoslut som detta en verklig utmaning.
Det började redan i torsdags med att Micke firade 21 år med att ge 21 % rabatt på hela sortimentet av skivor. Sedan kom Black Friday med 20 % rabatt både hos Bengans och cdon. Suck!
Som om detta inte var nog firade på lördagen The Beat Goes On 30 år med erbjudanden som jag inte ens vågar drömma om. Och så avslutningsvis kommer söndagen med skivmässa i Hägersten.
Hur det gick ...
Relativt bra.
Redan på onsdagen "råkade" jag titta in på Pet Sounds. Det är ju i mina hemkvarter. Jag kunde förstås inte motstå El corazon med Steve Earle. Jag kunde dock hålla mig från att hälsa på Micke på torsdagen, men det var svårt. Delseger.
Eftersom jag jobbar mitt i city blev frestelsen för stor gällande Bengans där The great picture med Elton John och Sticky fingers Live med Rolling Stones av någon oförklarlig anledning lades i en påse som fick följa med hem. Ojdå.
Lördag. The Beat Goes On ligger i andra ändan av stan så jag kunde hålla mig därifrån och Hägersten är till och med utanför tullarna så jag klarade mig ifrån det också.
Sammanfattningsvis får det väl kallas en delseger, eller hur.

onsdag 1 november 2017

Alley Cat

Gregory Porter - Take me to the Alley (2016)

Jag stötte på denna av en händelse och blev knockad direkt. Mycket bra! Lite Steely Dan-känsla ibland, om man nu måste jämföra med något, men mera avskalat och mer jazzigt. Gregory har en röst som för tankarna till Nat "King" Cole. Det absolut är ingen nackdel.



Det är till största delen lugnt och tillbakalutat med bara några undantag. Som låt två kommer "Don't lose your steam" som påminner lite om Stevie Wonders funkigare låtar och som avslutning på albumet ligger två swing-nummer. Däremellan kommer jag ofta att tänka på Nora Jones och hennes första album "Come away with me".
Allra bäst är titellåten, men jag skulle kunna nämna hela låtlistan. Så bra är det.


Take me to the Alley inköptes sommaren 2016. Nu har det kommit en ny platta som heter Nat "King" Cole & me där han tolkar ett antal låtar ur Nat "King" Coles repertoar. Den kanske jag återkommer till. Först ska jag bestämma mig om jag ska köpa den, eller ej.

 
Länkar: