A new day yesterday

Jethro Tull - Stand up (1969)

Deras debutalbum fångade inte mitt intresse då det släpptes. Därför tänker jag alltid på Stand Up som deras första. Det är också med detta album som gruppens särart manifesterade sig. Vissa medlemsbyten kan även ha haft betydelse, exempelvis är det det första album som gitarristen Martin Barre medverkar på.

På Stand up har de i stort sett gått ifrån det bluesinspirerade från den första plattan This Was mot inspiration från t ex Bert Jansch, Roy Harper och även klassisk musik. Då tänker jag i första hand på Bourée (Bach) som dessutom har tydliga jazzinfluenser. De klassiska influenserna drog Ian Anderson till sin spets senare genom att stöpa om ett antal av Jethro Tulls låtar till stråkkvartetter på albumet The String Quartets från 2017. Flera av låtarna från Stand Up finns med där.

På tal om inspiration har låten Fat man starka drag av indisk musik inte minst genom att de använder citar. Det var förstås inget ovanligt vid den tiden.

Det påstås att Don Felder har snott ackordföljderna från We used to know när han skrev Hotel California. Eagles var förband till Jethro Tull under en turné 1972 och var möjligtvis inspirerade av Jethro Tull men då var inte Don Felder med i Eagles så det är kanske inte sant. Han kan förstås ha tagit det ändå. Jag kan inte avgöra och jag har aldrig tänkt på eventuella likheter.

I inledande A new day yesterday finns en del av bluestakterna kvar men sedan kommer Jeffrey goes to Leicester Square som är den första av en lång rad av akustiska låtar som finns på de flesta av Jethro Tulls plattor. Det är lite lustigt med uttalet av Leicester. Ian sjunger Liister men det borde väl vara Lester. 

Alla låtar är värda att nämnas men jag nöjer mig med att avsluta med Reasons for waiting som är en av mina absoluta favoritlåtar med Jethro Tull. 

Här är en länk till hela skivan. Lyssna och njut!

https://www.youtube.com/watch?v=Ru9EWlMnbF4&list=PLDD6nAEVVZxHiTWuTF7IQn3kA3MoeMki1