Nina Hagen Band - Nina Hagen Band (1978)
Jag kommer inte ihåg hur jag upptäckte den här skivan. Kanske var det någon som rekommenderade den eller också hörde jag någon av låtarna på radio. Det släpptes mängder av plattor med nya artister vid den här tiden och risken av att drunkna i mängden var stor. Omslagsbilden gjorde att plattan hamnade i punkkategorin, med viss rätt.
Sedan kan jag ju erkänna att punk och new wave inte stod alla högst upp på min musikaliska prioriteringslista. Den här plattan är dock så mycket mer, om inte annat för Ninas imponerande röstresurser.
På något sätt kom den alltså in i samlingen i ett tidigt skede. Det kan ha varit "Naturträne" som blev inkörsporten till skivan för min del.
En annan möjlighet är att det var "TV-glotzer" som fångade mig. Det är hennes tolkning av The Tubes "White punks on dope" från deras debut-LP från 1975. En tolkning är nog den bästa beskrivningen. Musikaliskt ligger den nära men som jag hör det har texterna inte mycket gemensamt. TV-tittande kan i och för sig vara som en drog men det är nog inte det Tubes version syftar på.
Musikaliskt är det måhända lite spretigt, men i så fall på ett positivt sätt. Enkelt beskrivet är det rock med inslag av punk samt några kuriösa avvikelser.
Inledande "TV-gotzer" är otvivelaktigt rock liksom efterföljande "Rangehn". Även "Unbeschreiblich weiblich" är rock om än med en punkattityd. "Ich hab' keine Lust meine Pflicht zu erfüll'n. Für dich nicht, für mich nicht ... ich hab' keine Pflicht!"
"Auf'n Bahnhof Zoo" får mig att tänka på David Bowie och Marc Bolan. Första sidan avslutas med "Naturträne" som leder tankarna till Yma Sumac, speciellt "Remember" från plattan Miracles (1971).
Sida två börjar med "Superboy" som också har lite Bowie/Bolan över sig. "Heiss" flörtar med reggae och "Fisch im Wasser" är ett kort, udda a capella mellanspel.
Avslutande "Pank" är onekligen punk. Ett kort energiskt avslut på en riktigt bra platta.
Oavsett vad som fick mig att köpa skivan blev den snabbt en favorit och när uppföljaren "Unbehagen" släpptes var jag snabb att inhandla ett exemplar. Efter dessa två album upplöstes bandet och Nina fortsatte som soloartist.
I september 1980 spelade hon på Göta Lejon, en konsert som fick tidningsrubriker då det misstänktes att hon rökte vissa örter på scen. Om det är sant vet jag inte. Jag kände i alla fall ingen särskild doft som stärker misstanken, vad jag kommer ihåg. Jag kommer dock ihåg att det var en bra konsert.
Några månader senare spelade även Tubes på Göta lejon och givetvis fanns "White punks on dope" på spellistan. Även det var en bra konsert.
Lyssna gärna på hela plattan:
Bonus:
Tubes - Whiet punks on dope
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar