The Pointer Sisters första LP är en splittrad historia. Det är både bra och mindre bra, beroende på hur man förhåller sig till omväxling och sitt öppna sinne.
Jag har inte hört de singlar de släppte innan den här plattan släpptes så jag kan inte spekulera i hur de kom fram till konceptet för debut-LP:n.
I mitt tycke är den här LP:n helt enkelt strålande!
Det är en salig blandning av musikstilar. Första låten "Yes we can can" är skriven av Allen Toussaint vilket betyder New Orleans-sväng som fungerade utmärkt på diskoteken vi den här tiden.
Det var ändå inte det som fick mig att fastna för dessa damer. Jag hade också fått smak på jazz vid den här tiden och det var ur den synvinkeln som mitt intresse var fokuserat på The Pointer Sisters.
Omslaget signalerar 40-tal snarare än 70-tal men innehållet är tidlöst. Låt nummer två, "Coldburst", har ett furiöst tempo som inte lämpar sig för alla sinnesstämningar men visar upp systrarnas utsökta vokala koordination. Jag älskar det!
Systrarna själva har också blandat sig i låtskrivandet. "Jada" och "Sugar" är två coolt jazziga godbitar. "Old songs" är en kärleksförklaring till gamla favoritsånger.
Allt är egentligen värt att nämna på den här skivan men jag stannar här.
Det finns en del paralleller till ett annat gäng som dök upp vid samma tid, nämligen The Manhattan Transfer. De hade också förkärleken för jazz och vokala utsvävningar. Manhattan Transfer fortsatte på samma bana. Det gjorde tyvärr inte Pointer Sisters (efter några plattor).
Efter några plattor bytte systrarna stil och hamnade tyvärr i skvaldiskofacket. Det är egentligen inget fel på "Neutron dance", men ... yes, de kunde mycket bättre än så.
Länkar:
Yes we can can ... https://www.youtube.com/watch?v=FVxv6AFt7YM
Coldburst ... https://www.youtube.com/watch?v=6Yl7iWSc6hE
Old songs ... https://www.youtube.com/watch?v=TD342TsIWPI
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar