Bernt Staf slog igenom stort med sin första LP "När dimman lättar" som han också fick en Grammis för. Låten "Familjelycka" blev en landsplåga. Den skriver jag kanske om vid ett annat tillfälle.
Nu ska det i stället handla om uppföljaren som heter "Vingslag" som är hans andra LP. Det är en väldigt bra platta, nästan perfekt. Men bara nästan. Den har tyvärr en skamfläck som gör att man mitt i lyssnandet hoppar till och tänker: Hur i hela friden tänkte han här!? Jag menar då "Anita Transisto" som i och för sig blev en hit men som inte på något sätt passar in bland de övriga låtarna på skivan.
Han borde ha gett ut den (enbart) på en singel i stället. Då kunde den, efter att ha varit populär en tid, förpassats till fåneriernas avskrädeshög och därefter glömts bort. Nu ligger den tyvärr mitt på LP:ns första sida och äventyrar fortsatt lyssning.
Övriga 11 låtar på skivan håller absolut högsta klass. Några med sparsamt komp, andra med "fullt ös". Bland musikerna kan nämnas Lars Wellander, Göran Lagerberg, Björn J:son Lindh, Kenny Håkansson och Ola Brunkert med flera. Eliten!
Texterna är ibland eftertänksamt poetiska, ofta rättframt politiska. Bernt Staf brukar sorteras in i kategorin Progg, vilket det finns viss fog för. Efter tre plattor på skivmärket Metronome bytte han skivbolag till Silence, proggens flaggskepp.
Om jag absolut måste framhålla några låtar speciellt får det bli inledande "Ledsagarinna till lidelse" samt "Färg, ton och ord" och "Morgonbladet". Fast de andra är ju lika bra.
Det här är en LP som borde uppmärksammas de gånger det talas om de bästa svenska plattorna genom tiderna. Jag kan dock inte påminna mig att jag hört den nämnas i de sammanhangen. Förmodligen har de flesta stängt av skivan efter tre låtar och därmed gått miste om en verklig pärla bland de svenska pop/rock-skivorna.
På YouTube finns en bildsättning av "Färg, ton och ord"
http://www.youtube.com/watch?v=rr5zADFQCCM
På Spotify kan man höra hela skivan. Det är ett tips och en rekommendation från mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar