John Martyn (Ian David McGeachy) hade jag bara halvkoll på när jag såg en konsert med honom på Mosebacke. Det var i början av 80-talet. Sedan dess är han en av mina (många) favoriter. Den här LP:n kom några år senare.
De lugna låtarna fastnade jag för först, och särskilt titellåten "Piece by piece". Den är lite Steely Dan-jazzig med slagverk eller keyboard som låter lite som vibrafon och därtill en diskret saxslinga. Läckert är bara förnamnet.
"Angeline" och "Who Believes in angels" är två andra exempel i samma anda. Det lugna är dominerande helhetsintryck av skivan även om den inleds av den lite snärtigare "Nightline" och avslutas med "John Wayne", långsam men brutal.
Det är mycket slagverk om man lyssnar noga men det är basen som fångar mig. Den ger ett alldeles speciellt djup i ljudbilden. Fretless bass står det på omslaget. Det låter bra i alla fall.
Ett extra plus till Island Art för omslaget och Mike Owens foton. Snyggt!
Det är troligt att jag återkommer med fler inlägg om John Martyn och hans skivor.
Om knappt en månad, den 11 september, skulle han ha fyllt 65 år. Han dog i januari 2009. Det var en stor förlust.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar