Jag har alltid gillat Prince även om han aldrig tillhört mina absoluta favoriter. Det är svänget jag har fastnat för. Jag bryr mig inte ett dugg om hans texter. Det är bara en massa ord som låter bra till musiken. Sex lär det mesta handla om, men jag har aldrig lagt någon större möda på att lyssna. Det verkar mer pubertalt än sexigt.
Han har i alla fall (haft) en mycket väl utvecklad förmåga att skriva bra och medryckande låtar. Ett pärlband av Hits! Bara på den här skivan har han radat upp ett antal. Exempel: "Diamonds and Pearls", "Gett off" och "Cream".
Efter den här skivan spolade han namnet Prince och blev "Symbolen" i tio år. Sedan tröttnade han på det och blev Prince igen, fast då var det för sent. En lång rad skivor har det också kommit. Fast det är det få som uppmärksammat. Skivmässigt lever han mest på gamla meriter.
I skrivande stund är det (drygt) ett dygn kvar till min första Princekonsert och förväntningarna är höga. En tanke som slår mig är om jag skulle ha skrivit samma sak om jag väntat ett par dygn. Det får bli en kommentar bland mina konsertminnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar