onsdag 10 juli 2013

Årets bästa


John Grant - Pale green ghosts (2013)

Det kommer ju nya skivor också. Som tur är släpps de flesta numer även på vinyl. Oavsett vad man har för åsikt om vilket som egentligen låter bäst, vinyl eller CD, så kan ingenting slå känslan av att hålla i, titta på och förstås lyssna på en LP. Enligt mig. Sedan måste det vara bra musik också.

Så till ämnet för det här inlägget. Det blir svårt. Den här plattan är nämligen så bra att jag har svårt att ge den en rättvis beskrivning! Jag vet inte när jag senast blev så tagen av en (för mig) ny artist och skiva. Det var då inte under det här årtusendet.

 
Jag börjar med det enklaste. Han sjunger väldigt, väldigt bra! Kraftfullt och mjukt på samma gång. Det räcker inte för att det ska bli en bra skiva. Han skriver väldigt bra texter. De är ömsom vackra, tänkvärda, utlämnande och sarkastiska. Ibland allt på en gång. Det räcker inte heller. Musiken då. Ja, det börjar med dramatisk electronica i titellåten och slutar med hymnliknande "Glacier". Däremellan finns både pop, rock och mer electro. Det låter rörigt men alla de här bitarna tillsammans eller var för sig gör att det blir ruskigt bra. Så är det!
 
För den som tvivlar vill jag rekommendera hans medverkan hos Jools Holland. Börja gärna med låten "GMF" http://www.youtube.com/watch?v=i-GAwjijsX8
Fortsätt med "Pale green ghosts" och "Glacier" så är jag säker på att du förstår vad jag försökt säga med inlägget.
 
Sedan är det bara att springa iväg till närmaste skivbutik och inhandla ett exemplar av skivan. Köper du den på vinyl får du en dubbel-LP i blek grön vinyl och dessutom cd:n på köpet. Bättre kan det inte bli, eller hur!
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar