Om någon frågar mig om vilken LP med Pink Floyd som är min favorit vet jag inte vad jag ska svara. Vissa dagar är det Animals, andra dagar är det någon annan. Det är samma sak när jag ska ta fram en LP för att spela. Beslutsångest! Vad ska jag börja med? De har ju gjort så mycket bra.
Av någon anledning plockar jag för det mesta fram Meddle. Det är ett säkert kort!
Om nu det är deras bästa eller inte kan man säkert skriva doktorsavhandlingar om och diskutera i all oändlighet. I vilket fall som helst borde alla diskussioner sluta i enighet om att det är ett helt fantastiskt album. 
Jag börjar alltid med att spela sida 2. Echoes, drygt 23 minuter av musikalisk lycka. Ljudkollage när det är som bäst.
Sida 1 är lite mer "traditionell" och består av fem låtar av olika karaktär som trots det vävs ihop till en (nästan) skarvlös enhet. Inledande One of these days är en suggestiv rocklåt följt av romantiska A pillow of winds. Tredje låten Fearless har en popkänsla som för tankarna tillbaka till tidiga Pink Floyd-låtar. Jag har lite svårt för slutet på låten, men det går jag inte in på. San Tropez är en lättviktig poplåt med longe-jazz-touch och sista låten på sidan, Seamus, är en akustisk blues.
Undervattensljuden i Echoes har kanske att göra med att omslaget blev som det blev. Ett öra i vatten. Jag har läst olika historier om varför det blev som det blev. Det finns också olika versioner av omslaget och på en del är det lättare att se att bilden föreställer ett öra. På mitt omslag, som är Amerikanskt, syns det inte alls. Örongodis är det likväl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar