För några inlägg sedan hamnade jag i New York (närmare bestämt på St. Mark's Place) via Led Zeppelin och Physical gaffiti. Engelsmannen John Miles hamnade också i NY efter succén med sitt första album Rebel och låten Music. Han blev tydligen inte lika imponerad som jag av denna stad.
När jag första gången tittade på omslaget tänkte jag på hur fantastiskt det skulle vara att sitta i ett fönster och se ut över staden som aldrig sover. En låttitel som Manhattan skyline triggade fantasin ytterligare ett snäpp. Det skulle dock dröja ganska många år innan jag själv fick möjlighet att uppleva det i verkligheten.
På sin LP nummer två är Miles än mer pessimistisk än på första plattan. Trots sin framgång verkar han inte se så mycket glädje i livet. Slow down, titeln till trots, är en medryckande discolåt som ironiskt nog handlar om att varva ner. Den tillhör inte mina favoriter på skivan men blev en hit då det begav sig. För min del är titellåten Stranger in the city och Manhattan skyline de som är bäst.
När man har lyssnat färdigt verkar det mest som om han har lust att hoppa ut genom fönstret där han sitter. Trist! Det är faktiskt en bra skiva (trots de deppiga texterna) och New York är ju en fantastisk stad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar