The Animals (It's my Life, We got to get out of this Place, House of the Rising sun osv.) lade ner verksamheten efter några mycket framgångsrika år i blues/pop-svängen. Burdon behövde kanske lite draghjälp så han behöll The Animals som tillägg i "band"-namnet, eller The New Animals som det står i framsidestexten. Den enda som blev kvar från det gamla Animals, förutom Burdon, var trummisen Berry Jenkins (som bara var med i bandet det sista året).
En ny inriktning var det också på denna LP. Eric Burdon hade tagit starka intryck av "The summer of love" och de psychedeliska strömningarna som var starka vid den här tiden. San Fransiscan nights på sida två vittnar, om inte annat, om det.
Det som är mest gripande med den här skivan är förstasidans inledande "svit" Winds of change - Poem by the sea - Paint it black - The black plague. Låtarna har (tror jag) inget annat gemensamt an att de vävs samman på ett mycket smakfullt sättInledande Winds of change beskriver musikhistorien, ur Eric Burdons perspektiv, med en lång rad av namnreferenser. Edukationsuppfostrande. Avslutande The black plague berättar om pestens härjningar till ödesmättat ackompanjemang av klockspel och besvärjelser. Ruggigt, men fängslande.
De fyra första låtarna på skivan är som nämnts effektivt sammanhållna som en enhet, men resten är rejält splittrat. Det betyder inte att det är dåligt. Nej, det är bra låtar, men utan direkt koppling till varandra. Ett par låtar till måste jag också nämna, Good times och Anything.Det här är en så bra platta att den återvänder till skivtallriken relativt ofta, och med lika stor behållning varje gång.
Här finns mycket att upptäcka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar