Vi visste det inte då, men denna Dubbel-LP blev på sätt och vis en tack- och avskedsföreställning för Crosby Stills Nash & Young. I varje fall på skiva. I varje fall för rätt lång tid.
Gruppen var hetare än lava vid den här tidpunkten. Det lär ha varit hetare än lava också i relationen mellan medlemmarna om man ska tro på vad som skrivits på sina håll. Det är också ett hett album!
De må ha haft slagsmål inför (eller efter) spelningarna men när de är på scen är de som en mysig familj även om det, precis som på studioskivorna, är en huvudansvarig för varje låt. Det är i alla fall ett utsökt samspel rakt igenom, oavsett vad som skett bakom kulisserna.
En del av låtarna var nya för publiken. Det är låtar från soloskivor ännu inte hade släpps. En del låtar framfördes också lite annorlunda än publiken kanske förväntat. Ett exempel är Neil Youngs Cowgirl in the sand, som här framförs akustiskt. Det är rätt stor skillnad från versionen han tidigare presenterat på Everybody knows this is nowhere - LP:n.
Graham Nash framför Chicago, och Right between the eyes från sin kommande LP Songs for beginners och David Crosby, bland annat, The Lee shore och Triad, som tidigare spelats in av Jefferon Airplane.
Det som gjorde stort intryck på mig när skivan var ny, var de utsträckta gitarrduellerna mellan Neil Young och Stephen Stills, som i Carry on och Southern man. Detta imponerar inte lika mycket på mig idag som det gjorde då, men jag måste erkänna att jag med stort nöje fortfarande lyssnar på Neil Youngs taggtrådsgitarr.
Skivan är uppdelad i en akustisk och en elektrisk avdelning. Vilken jag föredrar beror på i vilken sinnesstämning jag är och i vilket sammanhang jag spelar den.
Det är uppenbart av bilderna att denna platta har varit med om ett och annat. Det är till och med så illa att mittuppslaget saknas. Det är vad jag kallar fester! Jag hittar förhoppningsvis ett lite mer välbevarat exemplar i någon skivbörs eller på någon skivmässa, någon gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar