1973 var Roxy Music giganter i min musikvärld. Det var dock en värld som jag levde relativt ensam i, i landsbygdshålan där jag bodde då. Några till fanns det ändå som uppskattade lite "udda" musik, som Roxy Music. Första LP:n gick fortfarande varm när denna kom mindre än ett år senare.
Denna uppföljare till debutplattan Roxy Music skiljer sig egentligen inte nämnvärt från sin föregångare. Det är helt enkelt bara mer av det goda.
There's a new sensation, a fabulous creation, a danceable solution ... Det startar hårt och intensivt med Do the Strand. Inget instrumentalt intro utan direkt på med text och musik. Om man tröttnat på tango och ledsnat på fandango kan man i stället dansa the Strand enligt texten. Exempelvis The Twist, Madison och Mashed Potatoes är kända 60-talsdanser men The Strand var bara ett namn på en dans som Roxy Music hittat på och några kända danssteg lär inte existera.
Tempot dras ner i andra låten Beauty queen. Inledningsvis en "ballad" som halvvägs avbryts av ett mellanspel för att sedan återgå till sitt ursprungliga tempo. Denna följs av Strictly confidential i samma anda. Därefter dras tempot upp igen med Editions of you där Andy McCay och Eno öser på för fullt. Avslutande In every dream house a heartache sänker åter, åtminstone inledningsvis tempot igen.
Tempot dras ner i andra låten Beauty queen. Inledningsvis en "ballad" som halvvägs avbryts av ett mellanspel för att sedan återgå till sitt ursprungliga tempo. Denna följs av Strictly confidential i samma anda. Därefter dras tempot upp igen med Editions of you där Andy McCay och Eno öser på för fullt. Avslutande In every dream house a heartache sänker åter, åtminstone inledningsvis tempot igen.
Om tempoväxlingar är typisk för sida ett är sida två i stor del dess motsats. Inledande The Bogus Man är en lite enformig sak på dryga nio minuter som kräver visst tålamod att uppskatta. Suggestivt men aningen enahanda.. Grey lagoons återknyter till sida ett innan avslutande titellåten For your pleasure får avsluta sidan. Här har tempot återigen dragits ner. Lite väl utdragen avslutning om jag ska vara ärlig.
De visste i alla fall hur de skulle paketera sina album för att bli uppmärksammade. Damen på bilden är Amanda Lear som något år senare skulle få stor framgång främst inom discogenren.
De visste i alla fall hur de skulle paketera sina album för att bli uppmärksammade. Damen på bilden är Amanda Lear som något år senare skulle få stor framgång främst inom discogenren.
Det var sista plattan med Eno och därefter blev musiken lite mer "lättillgänglig"
Bara några månader efter denna släppte Bryan Ferry sin första soloplatta som, vill jag minnas fick vänligare mottagande bland mina bekanta. Den återkommer jag sannolikt till vid ett annat tillfälle
Länk till låtarna i tur och ordning och startar med Do the Strand:
Do the strand ... https://www.youtube.com/watch?v=M5X6BifSQ9U&list=PL6ogdCG3tAWij84CF03wn1Kq6aLAvEmb2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar