söndag 4 januari 2015

Paul & Linda

Paul & Linda McCartney - Ram (1971)

Första skivan med Paul McCartney är verkligen en soloplatta. Han spelade alla instrument själv, men fick lite sånghjälp av Linda.
Det här är uppföljaren och Linda har här fått lite större utrymme, som medkompositör samt fått sitt namn på omslaget. Sånginsatserna från Lindas sida hade vi (i alla fall jag) i stort sett kunnat avstå ifrån. De har även några medmusikanter i form av Denny Seiwell, Dave Spinoza och Hugh McCracken med som förstärkning. Om det gjorde så stor skillnad, vet jag inte.

 
Jag blev i alla fall snabbt förtjust i den här skivan, även om den egentligen var lite för poppig för min smak vid den tiden. Då lyssnade jag nämligen mest på jazzrock och hård rock (hårdrock blev en senare beteckning, om jag minns rätt).

 

Paul själv verkar inte ha så stort intresse eller varaktigt förhållande till låtarna för jag kan inte hitta något exempel på att han har spelat någon av låtarna på konserter. Det är lite synd, tycker jag. Jag tror att flera skulle passa utmärkt live.

Nåja, den här LP:n står sig, för min del, rätt bra även idag. Det finns inga dåliga låtar. Det finns inte ens några svaga låtar. Jag kan faktiskt rekommendera hela plattan! Det gör jag inte särskilt ofta.



Om jag ändå ska lyfta fram några låtar vill jag då nämna "Eat at home" som släpptes som singel och därmed, gissningsvis, är mest känd. Stompiga "Monkberry moon delight" och likaledes "Admiral Halsey" är svåra att motstå liksom förstasidans avslutande (och mest rockiga) "Smile away".

Sämst med skivan ... det måste vara att det inte finns några bilder på hans hundar på omslaget (old english sheepdog, min favoritras).

Har du inte hört den här LP:n är det dags nu!
Länk till ursprungsversionen, utan bonuslåtar (fast det är inget fel på dom heller) ... https://www.youtube.com/watch?v=LsTUiqywMio


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar