Reggae är för många synonymt med Bob Marley, med viss rätt. Det är på många sätt tack vare honom som stilen fick ett så stort genomslag i mitten på 70-talet.
Själv var jag lite tveksam till reggae i början för jag gillade ska, med låtar som Israelites (Desmond Dekker) och You can get it if you really want (Jimmy Cliff), och tyckte att reggae var lite segt i förhållande till det.
Man kan ju ändra sig.
The Wailers, innan Bob Marley & The Wailers, bestod av Bob Marley, Bunny Livingston (Wailer) och Peter Tosh. Peter, i större grad än Bob, fick mig att ändra mitt förhållande till reggaemusik.
Tosh var kanske lite mer rock'n'roll, vilket tilltalade mig. Han var polare med The Rolling Stones och den här skivan är utgiven på Rolling Stones Records.
Bland annat i inledande Coming in hot, Reggaemylitis och framför allt Rastafari is är roots reggae av traditionellet slag. Andra låtar avviker mer eller mindre från reggaemallen. Lovers rock ligger närmare till hands som beskrivning. Nothing but love är en duett med Gwen Guthrie och är nog lika mycket soul som reggae. Avslutande Fools die är för övrigt inte alls reggae, alls.
Sly & Robbie står för bas & trummor och det är en bra blåssektion som ger extra tryck. I Rok with me dyker det upp ett i sammanhanget ovanligt gitarrljud.
Både Bob och Peter må vara döda, men reggae som musikstil lever vidare. Jah och rastafari tycker jag däremot att man ska strunta-i.
Länk till hela skivan Wanted Dread & Alive ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar