Melanie hade det goda omdömet, eller turen, att få uppträda på den legendariska Woodstockfestivalen i augusti 1969. Då hade hon redan gett ut två album, varav Born to be är det första. Även om hon inte syntes i filmen från Woodstock hjälpte säkert hennes uppträdande där till för att få fart på karriären. Flera av hennes album hamnade också på den svenska topplistan under den här tidsperioden.
Det kom ett antal kvinnliga artister på 60-talet i den här stilen. (Folk) Singer/songwriter med gitarr. Mest kända är väl Joni Mitchell och Joan Baez. Melanie är inte lika skönsjungande som Joan eller Joni utan har mer gemensamt med Buffy Sainte-Marie vad sångstil och röst anbelangar. Hon pressar fram orden vilket kan vara påfrestande att lyssna på men det ger också kraft och tyngd åt orden. Jag tycker om det ... i lagom stora doser.
På denna, hennes första, LP är det egna låtar med undantag av Mr Tambourine man (skriven av Bob Dylan, ifall någon undrar). Hon behöver verkligen inte skämmas över sin tolkning av denna Dylanklassiker men den förringar heller inte hennes egna alster. En vågad, men bra, kombination skulle jag säga. Några av hennes egna låtar kom att bli hits och har levt vidare genom åren, både via Melanie själv och genom andras tolkningar.
Ett par av skivans låtar tolkades också på svenska. I'm back in Town blev Jag är tillbaks och framfördes av Lill Lindfors och I really loved Harold blev Förut (när jag var liten) och finns på Monica Törnells LP Ingica.
Länk till Förut (när jag var liten)... https://www.youtube.com/watch?v=2aSq8CPCPg4
Länk till I really loved Harold ... https://www.youtube.com/watch?v=UOR9idZHfqU
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar