torsdag 10 april 2014

Talbok

Stevie Wonder - Talking book (1972)

Stevie Wonder hade massiv succé redan under 60-talet med poppig soulmusik men det var med övergången till 70-talet som någonting annorlunda  började hända i hans produktion och hans låtar fick en annan karaktär jämfört med hans tidigare skivor. Anledningen är att han själv tagit kontroll över vad han ville göra och hur musiken skulle låta.


Det här är LP nummer två i den nya tideräkningen. Öppningen You are the sunshine of my Life blev en välförtjänt stor hit och tillhör vid det här laget kategorin evergreens. Den har spelats in av ett otal artister med varierande resultat.

När man kommer till låt nummer två, Maybe your baby, undrar i alla fall jag om han inte borde ha haft någon som kunnat säga nej. Det är närmare sju minuter av trögflytande upprepningar av, mestadels, titeln. Det gör att jag alltid hoppar över de två första låtarna. Den första för att den är ganska uttjatad och den andra för att den är olidligt tjatig.


Sedan kommer en rad låtar som gör att jag gärna tar fram den här skivan relativt ofta. Det är en övervikt av ballader men också några lite mer dansanta spår som Tuesday heartbreak och framför allt Superstition. Superstition spelades förresten fördelaktigt in av Beck Bogert & Appice och är med på deras första, och enda, album. Ibland föredrar jag Beck Bogert & Appice framför originalet.

 
Det är sida två som jag spelar oftast. Superstition förstås, men starkast är de efterföljande fyra låtarna på den sidan. Det är förhållandevis avskalade och lugna låtar som omfamnar, värmer, nästan kryper in under huden på mig. Så intima känns de. Sista spåret är I believe (when I fall in love it will be forever). Det är en lågmäld men ändå kraftfull avslutning på en i stort sett mycket bra platta. Även om de första textraderna andas uppgivenhet inger fortsättningen hopp och tro genom kärlekens kraft och möjligheter.
 
Länk till I Belive (when I fall in love it will be forever): https://www.youtube.com/watch?v=M0Y9P45XYUc
 
 
 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar