Namnet Sallyangie får säkert inte alltför många klockor att ringa. Sallyangie var en syskonduo bestående av Sally och Mike Oldfield. Nu ringer säkert klockorna hos en och annan.
När duon lade ner sin verksamhet, efter en LP 1968, stängde brorsan in sig i sin studio för att efter några år komma ut med Tubular bells, som vi sedan genom åren har fått ett oändligt antal variationer av. Syrran hamnade då lite i skymundan.
Ytterligare några år senare började även Sally spela in skivor. Celebration är hennes tredje. Morning of my Life gjorde att Sally uppmärksammades, om än till stor del som syster till Mike.
På Sallys plattor är kopplingen till Sallyangie tydligare än på Mikes tidiga plattor. Gemensamt är att de har en keltisk folkton men Sally inkorporerar pop, jazz och reggae på ett spännande, naturligt och tilltalande sätt som fick mig att fastna för Sallys plattor på ett tidigt stadium.
Det börjar med Mandala som successivt och suggestivt bygger upp stämningen, särskilt med bas (Herbie Flowers) och vibrafon (Morris Pert) som drivande kraft. Efterföljande Morning of my Life är kanske i sötaste laget för min smak men den är ändå svår att motstå. Woman of the night och den reggaesdoftande Celebration avslutar skivans första sida.
Jag kan absolut uppskatta den här skivan fortfarande. När jag kom att tänka på den härom dagen var jag lite tveksam eftersom jag inte hade lyssnat på den på många år. Det blev en trevlig påminnelse om en platta som, nästan, fallit i glömska. Nu får den snurra några varv på skivspelaren igen. Sedan ställs den in i skivhyllan för ett tag. I sinom tid plockas den åter fram och måhända blir återhörandet lika positivt då.
Länk till öppningsspåret Mandala:
https://www.youtube.com/watch?v=YTb4xqaeM_E&list=PLFDAC04B3CBCBFDCC
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar