Steve Marriott lämnade Small Faces och fortsättningen för gruppen verkade osäker. Visserligen hade gruppen flera låtskrivare, som Ronnie Lane och Ian McLagan, men att tappa sin frontfigur har ändå sina sidor.
Ett första steg var att plocka in Ronnie Wood och Rod Stewart från nerlagda Jeff Beck Group på gitarr respektive röst.
På den amerikanska upplagan av skivan hette gruppen fortfarande Small Faces. Omslaget här är från den amerikanska upplagan. Den försökte väl koppla till det rykte som Small Faces hade, men om det var lyckat eller ej kan man diskutera. Första steget är ostadigt och lite vinglande. Eller var det steg två.
Skivan släpptes några månader efter Rod Stewarts första soloplatta, och några månader före Rod Stewarts andra soloplatta.
Ibland kan det bli för mycket av "det goda". Eftersom resten av Faces är inblandade även i Rods soloplattor skulle det, i mitt tycke, ha varit på sin plats att sovra lite bland materialet och de borde ha nöjt sig med att ge ut två plattor i stället för tre under detta halvår. En med Faces och en med Rod Stewart.
Det här är inte en särskilt bra platta. Punkt. Inledningsspåret "The wicked messenger", en Bob Dylan-cover, bådar ganska gott och Ronnie Lanes "Stone" är rätt bra, men för övrigt är det ganska visset och sista låten på sida ett, "Around the plynth", är sex minuter av obeskrivbar smörja som förmodligen var kul att spela in, men som lyssnare blir man bara förbannad.
Ett annat spår är också värt att nämna. "Flying" ger ett hopp om att bättre låtar är på väg. Det var det också, men Rod The mod lade mer energi på sin solokarriär än på bandet Faces. Den spårade förresten också ur efter ett tag.
Länkar:
The wicked messenger ... https://www.youtube.com/watch?v=PL3VgQD7NRg
Flying ... https://www.youtube.com/watch?v=8AACF4gVciw
Stone ... https://www.youtube.com/watch?v=uYq_6I1I1Ag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar