Det är 50 år sedan. Donovans andra LP Fairytale (Songs for sunshine people) släpptes i oktober 1965.
Englands svar på Bob Dylan gjorde inte så stort intryck på Robert Zimmerman om jag minns rätt. Jag tänker på det man kunde se i Don't look back, filmen om Bob Dylans turné i England 1965. Det är länge sedan jag såg den så minnet kanske spelar mig ett spratt.
För min del har den här LP:n dock satt starka spår. Det märker jag nu när jag spelar den för första gången på många år. Det är som om jag hörde den igår. Tio gånger.
Det är klart att Donovan var inspirerad av Bob Dylan, men Donovan knöt tydligt an till den engelska vistraditionen och gjorde sin version utifrån det, dock på samma sätt som Dylan gjorde i sitt förhållande till den (om är kortare) amerikanska, som Woody Guthrie och andra.
När jag lyssnar på Fairytale idag tänker jag av någon anledning mer på Paul Simon än på Bob Dylan. Det är ju inte totalt skilda världar, men de kanske är det lite mjukare anslaget och rösten som gör det. Oväsentligt, dock.
Den mest kända låten från den här skivan är förstås "Colours", vilken uppenbarligen är inspirerad av en traditionell sång*. Sparsmakat med gitarr och munspel som huvudsakligt ackompanjemang, men en låt utmärker sig, "Sunny Goodge street", en jazzig utstickare i sammanhanget. Den låten har uppenbarligen en speciell betydelse för Donovan eftersom en del av texten är skriven på omslagets framsida.
Min speciella favorit är i alla fall "Try for the sun", som gjort särskilt starkt intryck. Resten är också väldigt bra!
Länkar:
Colours ... https://www.youtube.com/watch?v=hoEle04qu_U
Try for the sun ... https://www.youtube.com/watch?v=btHdFS98W7s
Sunny Goodge street ... https://www.youtube.com/watch?v=icEZMAcyMuA
Ballad of Geraldine ... https://www.youtube.com/watch?v=t5jv5UF2ZPo
* Folk songs ... https://www.youtube.com/watch?v=Q_DpEaKsFm4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar