Procol Harum opus 10, om man räknar in Live with the Edmonton symphony Orchestra. Eftersom föregångaren kallades Procol's ninth så räknar PH också in den (andra gör inte det).
Det är deras sista innan ett långt uppehåll då Gary Brooker gjorde några soloplattor, som dock inte gjorde så stort väsen av sig.
Upplägget påminner om tidigare plattor. Några låtar med stor orkester, några av mer traditionell rockkaraktär. Vilket man föredrar är förstås upp till var och en. Jag gillar storslagenheten i de orkestrala delarna, flirten med det Beethovenska.
Titellåten, som inleder, är en riktigt pampig sak. Symfonisk rock! För mig är det en utmärkt fortsättning på Grand Hotel och låten kunde med fördel ha förlängts på "bekostnad" av några svagare spår som kommer lite senare på sida ett av plattan.
Spår två, Skating on thin ice, har också en föregångare på Grand Hotel (min favoritplatta med Procol Harum). En vals väl värdig Wien.
Sida två består av en "symfonisk dikt" kallad The worm and the tree. Symboliken kan appliceras på allt möjligt men jag bryr mig inte om att spekulera i vad som egentligen är meningen. Jag nöjer mig med att njuta av musiken och strunta i de talade avsnitten.
Om den här LP:n är magisk eller inte är förstås upp till var och en att ha en åsikt om. Det är tydligen många som avfärdar den med en fnysning. Jag tycker, liksom jag gjorde då den var ny, att den är fullt i klass med deras mer hyllade album.
Lyssna på hela skivan och döm själva:
https://www.youtube.com/watch?v=mwbSPDMN4-4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar