I början av sextiotalet var det singlar som spelades på radiogrammofonen. En av mina favoritskivor var "Big Girls don't cry" med "Four Seasons. Det är kanske inte deras mest kända, men det var min favorit. Utmärkande för gruppen var Frankie Vallies falsettsång. Efter ett antal hits då i början av 60-talet föll de i glömska.
I mitten på 70-talet kom de plötsligt - och tillfälligt - igen med en LP och några hits. För att följa upp det nyväckta intresset kom en LP till i samma stil, den här, men den lyckades inte alls befästa den förväntat bestående återkomsten.
Det är lite synd enligt mitt tycke, för det här är en förhållandevis bra platta i genren lättsmält välproducerad popmusik, lite dansvänlig mitten-av-sjuttitalet-disco.
De försvann igen, men falsettsångaren Frankie Valli fick strax efter en hit med låten "Grease" från filmen med samma namn ... för att sedan åter försvinna. Ingen kommentar ...
Det här är inte en platta som tillhör kategorin " ... skivor du måste höra innan du dör", men är lyssningsbar om du är på det humöret. Min favorit är "Rhapsody", men titellåten "Helicon" sticker också ut från mängden. "Take me to Helicon ..." det mytomspunna grekiska berget skulle symbolisera att gruppen förväntade sig att inspirationen och låtskapandet skulle säkra en bestående serie placeringar på topplistorna. Så blev det inte.
Länkar:
Rhapsody (singelversion) ... https://www.youtube.com/watch?v=26Fix572DoI
Rhapsody (live) ... https://www.youtube.com/watch?v=Xbja97Ae73U
Down the hall ... https://www.youtube.com/watch?v=IMtkoVUN5uU
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar