Det börjar verkligen bra. Titelspåret som inleder Rod Stewarts andra LP är strålande. Akustisk gitarr och mandolin som komp till Rods redan då raspiga röst. På papperet låter det kanske inte alltför lockande, men det är det ... gripande, suggestivt och känslosamt. Låten är skriven av Rod och Ronnie Wood, på den tiden polare i Small Faces.
Parallellt med solokarriären var ju Rod Stewart även sångare i Small Faces, sedermera förkortat till bara Faces. Det kan märkas i en del av låtarna.
Låt nummer två är It's all over now. Stilbyte, rock. Det var låten som gjorde mig till Rolling Stones-fan några år tidigare. Ett svårt ställningstagande men Rod får ändå godkänt. Trots allt var det ju inte en Stones-låt från början.
Det är några egna låtar av Rod på den här skivan, men det är ett par låtar av andra som sticker ut mest. It's all over now är redan nämnd. Låt nummer tre är en då outgiven låt av Bob Dylan, Only a hobo. Stilbyte, tillbaka. Omslagsbilden till engelska upplagan är förmodligen inspirerad av den låten.
Country Comfort är en låt skriven av Elton John och Bernie Taupin som faktiskt fick sin premiär på den här plattan. Eltons egen version släpptes strax efter. Skillnaden är så liten att det inte är värt att fundera på vilken som är bäst.
Förutom titellåten finns ytterligare en koppling till kompisgänget Faces. My way of giving är skriven av (Small) Faces-medlemmarna Ronnie Lane och Steve Marriott.
Det började ju så bra för Rod Stewart, och det höll sig under att antal år, men sedan gick det utför, och numer ... ja, vad ska man säga.
Om det ändå gick att ta honom tillbaka till "... carry me back down to Gasoline Alley where I started from".
Hör själv:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar