För mig, som för så många andra är nyheten om att Lou Reed
gått bort, mer än, sorglig. Helt oväntat var det väl inte, men ändå. Det är
många som är överraskade att han över huvud taget hängt med så länge som han ändå
har gjort.
LP:n Berlin fick ett rätt svalt mottagande när den kom ut.
Om jag minns det rätt. Med tiden har den fått viss upprättelse och för några år
sedan turnerade han med en föreställning byggd huvudsakligen kring albumet.
Tyvärr missade jag det.
Berlin skiljer sig som helhet rätt så mycket från sin föregångare Transformer. Här finns inga rocklåtar eller hits och i stil med Vicious eller Satellite of love. Det är inte rock 'n' roll, snarare kabaré av det lite "dekadenta" slaget. Det är en mörk, långsam och sorglig skiva. Det är också en mycket bra skiva som jag återkommer till ganska ofta.
Flera av låtarna är omarbetningar från Lous tidigare produktion både som soloartist och som medlem i legendariska Velvet Underground. Titellåten Berlin fanns tidigare på hans första solo-LP.
Skivan avslutas med Sad song. Så även detta inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar