Första intrycket när jag just hade köpt skivan var att jag inte uppfattade att den hade någon motsvarighet till "GMF" och "Glacier", två av utropstecknen på "Pale green ghosts", som jag för övrigt utnämnde till 2013 års bästa skiva.
En sådan utnämning blir givetvis svår att följa upp. Efter några lyssningar (det har blivit många fler sedan dess) är jag beredd att skatta denna lika högt.
Som jag skrev i mitt inlägg om "Pale green ghosts" sjunger han väldigt bra och texterna är ömsom vackra, tänkvärda, utlämnande och sarkastiska. Musikaliskt är spektrat även denna gång brett. Det som i sammanhanget tilltalar mig minst är dansmusiken. Mina dancing days är sedan länge historia men jag ska erkänna att åtminstone "Dissapointing" får mig att omedvetet stampa takten.
Albumet inleds lite märkligt med "Intro" i vilken han läser ett utdrag ur Paulus fösta korintierbrev på flera språk, samtidigt. "Love is patient, love is kind ..." Albumet avslutas med "Outro" som är samma text (dock endast på engelska) och då läst av ett barn.
Däremellan levererar han en rad av utmärkta låtar och till ett urval länkar jag i slutet av inlägget. Han är i mitt tycke bäst i de lugnare spåren vilket märks i urvalet. Det är där hans röst får den inramning den bäst förtjänar.
"Global warning" behöver ingen förklaring. Inledningsraderna i "No mor tangles" (Stockholm is a place that I adore ... ) vill jag gärna instämma i och även att han inte gillar det så kallade Stockholmssyndromet. Hur välbekant han egentligen är med Stockholm vet jag inte, men han har i varje fall varit här minst två gånger och uppträtt på Kägelbanan och Stockholm Music & Art då jag har sett och hört honom. Det var planerat en spelning på Göta lejon här i höst men den blev av förklarligs skäl flyttad till september nästa år.
Sedan det här albumet släpptes har det kommit ytterligare ett album, Love is magic (2018). Den är naturligtvis införskaffad, liksom hans första (Queen of Denmark, 2010) men dessa återkommer jag kanske till vid senare tillfällen. Alla hans skivor kan dock varmt rekommenderas.
Grey tickles lär vara en översättning från isländska och stå för medelålderskris (inte kittlingar) och black pressure är en översättning från turkiska och betyder mardröm. John Grant behärskar ett flertal språk som tyska, ryska, spanska och franska. I en intervju från 2010 nämner han också att han börjat med holländska och svenska. Eftersom han bor på Island gissar jag att han vid det här laget även talar isländska.
Det har nu gått ett par år sedan senaste albumet släpptes så det är min förhoppning att han snart har något nytt på gång. Jag väntar otåligt.
Några av höjdpunkterna:
Grey tickles, black pressure ... https://www.youtube.com/watch?v=IV8Z9E3Ciuc
Global warning ... https://www.youtube.com/watch?v=T_pdcKd3dmY
Magma arrives ... https://www.youtube.com/watch?v=umQOa0h-a2M
No more tangles ... https://www.youtube.com/watch?v=tCiAhV8K0h4
Geraldine ... https://www.youtube.com/watch?v=5VXPtp1RPo0
Dissapointing ... https://www.youtube.com/watch?v=U2Ig4sMURdc
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar