lördag 23 april 2016

The worst band in the land, or ...

10cc - Sheet music (1974)

Med turerna kring "The Panama brief" kommer jag osökt att tänka på 10cc och deras första riktigt stora hit "The Wall street shuffle" som är inledningsspåret på "Sheet music".
Inget nytt under solen, om man säger så. Girighet är inget nytt påhitt och det lär tyvärr inte vara slut efter dessa avslöjanden heller. Nu kom jag visst bort från ämnet. Plattan och musiken.


Även om "Sheet music" blev det stora genombrottet var medlemmarna i 10cc inte nya i branschen. Under flera år hade de spelat in plattor (singlar) under olika namn och mest känd är låten "Neanderthal man" som gavs ut med gruppnamnet Hotlegs.


Ännu tidigare i historien var Eric Stewart med i Wayne Fontana & The Mindbenders som hade några hit-singlar i mitten av 60-talet, varav "A groovy kind of love" är mest känd. Graham Goldman hade skrivit låtar till bland andra Yardbirds, ("For your love", "Heart full of soul" och "Evil hearted you") vid samma tid. Goldman är även upphovsman till hitlåtar åt Hollies, Herman's Hermits och Jeff Beck. Gedigen pophistoria. Lol Creme och Kevin Godley hade också varit aktiva i olika band tidigare, om än inte lika kända. 
Nu kom jag ifrån ämnet igen.



Art rock kallas det visst och det är OK för mig även om jag tycker det är viktigare om skivan och musiken är bra eller inte, oavsett vad det kallas. Det här är bra. Väldigt bra!
Som försmak till LP:n hade de släppt "The worst band in the world" som singel, men den gick allmänheten spårlöst förbi. "We're the worst band in the world, but we don't give a". De brydde sig visst och visste givetvis att de var bra, men det var kanske för tidigt att ironisera över rockdivor för att det skulle gå hem.
Singel nummer två som släpptes i samband med LP:n gjorde däremot större intryck. "The Wall street shuffle" blev en hit vilket också gjorde att albumet fick den uppmärksamhet den förtjänade. Tredje singeln från plattan "Silly love" blev också en hit. Den låten är dock plattans svagaste spår, enligt mitt tycke.

 

Det är en del udda grepp de tar till stilmässigt som gör plattan spännande att lyssna på och det är framför allt i de låtar som Godley och Creme står för. En höjdare är "Clockwork creep" som avslutar sida ett, som har några rader som dyker upp i en låt på en senare platta. Den för tankarna till Sparks vid samma tidpunkt.
Godley & Creme är det som är mest Art rock i sammanhanget (särskilt med tanke på vad de skulle komma att göra efter de lämnat 10cc). Stewart och Goldman står för pop-avdelningen.
Nej, sämsta bandet i landet var de absolut inte. Ironi, eller ej! När Godley & Creme lämnade bandet sjönk dock intresset från min sida.
"Here we are together on your hi-fi, a little piece of plastic with a hole ... play me".

Lyssna här:






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar