Beggars banquet

The Rolling Stones - Beggars banquet (1968)

Ett helt år efter föregångaren Their satanic majesties request släpptes Beggars banquet. Ett år var mycket på den tiden, vad det gällde skivsläpp. En anledning till detta var en kontrovers angående omslagets utseende. Toalettomslaget godkändes inte av skivbolagen vilket fördröjde utgivningen flera månader. Kompromissen blev detta, vilket somliga kallade en kopia av Beatles "White album".

Helt tyst hade det dock inte varit kring Rolling Stones under året som gått mellan de två skivorna. Tidigare under 1968 hade de gett ut singeln Jumpin' jack flash, och, i vissa länder, en försmak av Beggars banquet i form av singeln Street fighting man.
Dessa två singlar, som har rätt mycket gemensamt, bådade gott inför det kommande LP-släppet.

Förväntningarna var höga och när skivan väl släpptes i december 1968 blev de flesta, inklusive undertecknad, mer än nöjda. Den suggestiva öppningen med Sympathy for the devil höjde många ögonbryn i förvåning, upphetsning och i vissa fall förskräckelse. Därefter kommer blues i olika varianter och med mycket slideguitar, akustisk gitarr och piano. Sida ett avslutas med Jig-saw puzzle, som tillsammans med Stray cat blues och avslutande Salt of the Earth tillhör mina favoriter på plattan. Bara Stray cat blues av dessa tre har dykt upp i livesammanhang vad jag känner till. Synd.

Det vita omslaget har med tiden ersatts av det först refuserade toalettomslaget och är numer det mest kända. Numer är också speltiden korrigerad till det ursprungliga. Skivan är nu en halv minut kortare än tidigare på grund av att hastigheten höjts.

Jean-Luc Godard filmade Rolling Stones i studion medan de spelade in Sympathy for the devil och det blev en hel långfilm. Så den som vill se mängder av tagningar, pålägg och studiohändelser kring det kan leta upp filmen som heter Sympathy for the devil, alternativt One plus one.

Länk till hela LP:n i mono ... https://www.youtube.com/watch?v=Q0giee_Qr64