Don't judge a book by it's cover har man ju hört och det kan absolut gälla för LP-skivor också. De som sett det här omslaget kommer säkert ihåg det, men om de kommer ihåg innehållet är mer tveksamt.
Synd, för det här är en rätt så bra platta.
Det är övervägande egna låtar, men singeln som släpptes för att hjälpa till med att sälja LP:n var Bo Diddley's Who do you love. Det var singeln som jag köpte då. LP:n har hamnat i mitt arkiv först på senare tid.
Redan i första låten Mississippi Queen lägger man märke till det speciella med bandet. Förutom ett hårt rock- och bluesbaserat driv har de en mycket framträdande steel-guitar, suveränt trakterad av Glenn Ross Campbell. Man glömmer nästan bort Ray Owens kraftfulla röst för att Glenn är så ... intensiv.
Rasande tempo fram till sista låten på sida A, Just one time, som jag aldrig har brytt mig om. Inte dålig, bara en temposänkare utan ... nåt.
Det är synd att bandet föll samman. Det kunde ha utvecklat sig till något sensationellt bra. Andra plattan (som jag skrivit om tidigare ... här... http://bengtchi.blogspot.se/2014/01/luta-dig-tillbaka-och-njut.html) är också bra (bättre), den tredje OK, men slutet var oundvikligt. Det kom en fjärde platta också, men den har jag ingen koll på. Jag hade tröttnat och gett upp.
De borde ha bytt ut något av de svaga spåren mot Walking down the highway, som var b-sida till Who do you love. Det hade höjt skivan ännu ett snäpp, men jag har singeln kvar så för mig spelar det inte så stor roll.
Omslaget passade förstås inte för den amerikanska upplagan. Där blev det lite mindre avklätt. Jag vet förresten inte vad omslaget vill säga. Jag (be)dömer i alla fall inte innehållet utifrån det.
Länk till:
Who do you love ... https://www.youtube.com/watch?v=QDNqxDdt0vU
Walking down the highway ... https://www.youtube.com/watch?v=otdHGdaRo-w
Hela skivan ... https://www.youtube.com/watch?v=6bvI-MxXWX4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar