När CSN&Y ägde musikvärlden, del 9

David Crosby & Graham Nash - Crosby & Nash (1972)

Efter att samtliga gjort ett eller flera soloalbum började de så sakteliga stråla samman igen. Första steget tog David Crosby och Graham Nash.

Liksom på skivorna med CS&N och CSN&Y framträder respektive karaktär väldigt tydligt. Grahan Nash har ett poppigt anslag likt det på "Songs for beginners" och David Crosby fortsätter i samma lite drömska moll-ton som han hade på "If I could only remember my name".

Graham både öppnar och avslutar skivan och det är med de två låtar som fastnar snabbast. "Southbound train" och "Immigration man".
Kan det vara så att "Immigration man"  handlar om när Graham flyttade till USA?

Davids låtar kräver lite mer ansträngning för att de ska komma till sin rätt. Denna ansträngning är värd sitt pris och utdelningen blir desto större om man ger sig till tåls.
Allra bäst är "Page 43" men det är verkligen inget fel på "Whole cloth", "Where will I be" eller "Games" heller. Den lite popigare "The wall song" är också busbra.

Det har i vanlig ordning samlat ett namnkunnigt gäng kompmusiker krig sig. Jerry Garcia, Dave Mason, Leland Sklar, Phil Lesh, Greg Reeves och Johnny Barbata. Bara för att nämna några.
David och Graham har stått varandra nära genom åren med återkommande samarbete på skiva och framför allt på scen. Deras konsert på Stockholm Waterfront för några år sedan gav ett bestående musikminne. På senare år har dock deras relation fått en törn och det kanske inte blir fler samarbeten.

Länk:

Hela LP:n kan man lyssna på här ... https://www.youtube.com/watch?v=3DuzRp8B7A8