Alice Cooper - Killer (1971)
Det var först med Killer som är deras fjärde album som jag upptäckte Alice Cooper. Sent, kan tyckas. Det var någon i bekantskapskretsen som hade skivan och när jag hörde den föll jag direkt. Under my wheels går ju inte att motstå.
1971 var ett fantastiskt musikår och Killer liksom deras föregångare Love it to death firar 50 år i år. Det är i november 50 år sedan Killer släpptes. Lite synd, kanske, att det inte firats med specialutgåvor av dessa kanonplattor. Men å andra sidan finns det förmodligen inte så mycket av värde att lägga till. Demos, andra alternativtagningar och mixar kan man nog klara sig utan.
De går ut hårt med Under my wheels och efterföljande Be my lover är nästan lika stark. Halo of flies är kanske inte lika omedelbar och på sidans sista spår Desperado dras tempot mer en aning.
På sida två är det fullt ös igen med inledande You drive me nervous följt av Yeah, yeah, yeah som är skivans något svagare spår. Dead babies och titellåten Killer avslutar skivan.
Den i mitt tycke allra bästa låten är Halo of flies som är lite mer komplex jämfört med en del av de andra låtarna men även titellåten Killer har det där lilla extra som jag uppskattar. Dead babies är ju lite skum men mycket bra och relevant för genren shockrock som väl påbörjades här.
Intressant är att är att det är Michael Bruce som skrivit låtarna om än i de flesta fall tillsammans med en eller flera av de övriga.
Jag backade tillbaka och köpte deras tredje platta Love it to death strax efter att jag köpt den här och den är lika bra. De två första (Pretties for you och Easy action) kom in i arkivet lite senare. Dessa två har jag lite svårt att förlika mig med. Många tycks anse att de är väldigt bra men jag kan inte hålla med.
Efter denna var jag trogen köpare under många år men med tiden svalande intresset. Storhetstiden var passerad i mitt tycke. Från 1980 och framåt är det mesta ganska ointressant, om än med vissa undantag.
Länk till plattan:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar