Court and spark

Joni Mitchell - Court and Spark (1974)

Det är hennes 6:e album på relativt kort tid och utvecklingen har gått från folk och pop till att här börja närma sig soft jazz. Inte mig emot. Även om band som Chicago och Blood Sweat & Tears fått mig intresserad av jazz i kombination med rock var det här en till viss del ny inriktning som ledde mig till band som Steely Dan, Doobie Brothers och The Crusaders. Joe Sample och Wilton Felder från The Crusaders är för övrigt med och spelar här på plattan.

Andra som medverkar är bland andra Robbie Robertson, Larry Carlton och inte helt oväntat Graham Nash och David Crosby.

I titellåten Court and spark, som inleder plattan, antyder en gatumusikant att han och Joni har något gemensamt, att de kompletterar varandra. Joni låter sig dock inte lockas.

Help me kommer därefter. Joni har uppenbarligen lätt för att bli kär men inser också att det kan innebära trubbel. Kärlek och förhållanden är härligt men friheten kanske uppskattas ännu mer.

Förhållanden och musikbranschen ställer krav. Då kan man fly till Paris vara oanträffbar och bli en Free man in Paris där ingen kan nå en för att be om tjänster och kräva beslut. Fri att hänga på café, promenera på Champs-Élysées och gå på kabaréer. 1974 var före mobiltelefonernas tid.

Varje låt är som en novell i miniformat. Till viss del känns de sammankopplade, men det är nog bara min föreställning om att låtarna på ett album ska hänga ihop på något sätt. Det är förmodligen snarare så att varje del är en reflektion över sådant som Joni upplevde då låtarna skrevs.

People's parties kan man eventuellt känna igen sig i om man varit på ett party där man inte känner någon, blir lite obekväm och blir snarare en observant än deltagare. Den sammanfogas med sidans sista låt Same situation som pekar på somligas rad av partners som passerar revy genom livet och där dessa bara är objekt för personens självbekräftelse. Om det är hennes egna erfarenheter eller om det är som betraktare låter jag vara osagt.

På sida två får vi ytterligare ett antal utmärkta små noveller som jag dock inte gör något försök att "analysera". Som helhet är det ett album som jag ofta kommer tillbaka till och om jag (hemska tanke) skulle bli tvungen att bara få behålla några få plattor är denna en het kandidat.

Det är förstås Jonis egna låtar med undantag för den avslutande Twisted som är en text av Annie Ross från Lambert, Hendricks & Ross skriven till ett saxofonsolo av Wardell Gray.

Länk:

Court and Spark (full album)